Gotlands läns nya tidning – 30 november 1860, sida 3

pa, ty du är en god själ. Hvad önskar du af mig 2 Den unga qvinnan hade under gubbens förständiga tal småningom hemtat sig, och at ofrivillig rörelse sträckte hon mot honom sina knäppta händer. Med darrande röst stammade hon: Gil mig icke guld och silfver! Gif mig ihärdighet och flit; gör mig mödan kär! Hobergsgubben nickade vänligt med det hvita hufvudet. Hör pål, fortfor han, ,jag skall göra mer än det. Jag skall gifva dig tio trotjenare, tio slafvar till din tjenst, tio slinka och lydiga redskap för din vilj: Och hvar äro de? t siken gliidje. Dina hörsamma tjenare skola genast ha äran infinna sig, sade lobergsgubben, hvars röst och anlete nu antogo ett uttryck af nästan skälmsk hjertlichet. I detsamma skakade han på sin silfvergråa mantel, och tio små figurer framhoppade, två och två af olika storlek. De tvenne ta, tjocka och knubbiga. sörsta voro ganska kort Desea här, sade nan, aro de starkaste: de vest rågade qvinnan med nyDEN skola vid alla dina arbeten; sin otympbacdta, som nu komm: en, äro större, smiirtare och skickli stå till exempel konsten att mjölka, att spinna och mycket mera. Och dessa tva deras bröder, hvilkas höga, raka växt du ser, äro framförallt snälla att sköta sy