och när vintren kom vissnade välgöraren neder under dödens is; den gamle Svarfvaren dog ifrån sina barn; men si — han vaknar nog igen, han blott bereder sig på att i en förnyad gestalt lefva opp igen, han som Vattenllafvern. Frid med honom, frid och lycka öfver den lilla stugan der mina vänner bo! Slut. — tl