Gotlands läns nya tidning – 22 november 1860, sida 2

— Faran för kreatur att beta å Flöfrerland. Såsom bekant, är det högst skadligt, att utsläppa fäkreatur på klöfverland till betning om morgonen, när klöfvern är fuktig, emedan den så hastigt sväller i kreaturet, att det störtar, om det får beta för länge å sådan äng. En olyckshändelse, som timat i dessa dagar, har ytterligare bekräftat förhållandet. På ett hemman uti Nettraby socken i Blekinge utsläpptes en morgon ladugårdens alla fäkreatur, till ett antal af nägra och tjugu stycken, till betning på en mycket frodig klöfveräng. Man kom emellertid att af glömska låta dem beta längre än ämnadt var, då gårdens egare af en händelse går förbi ängen och får se en den mest förtviflade syn. Nästan alla kreaturen höllo på att störta, och åtta voro redan döda. De som ännu lefde, drefvos med hast från ängen, och på några, som lågo kämpande med döden, vidtog man den åtgärden, att med instrumenter slå hål på buken, hvilket lyckades så väl att dessa räddades, hvadan förlusten, i alla händelser känbar, lyckligtvis icke blef så stor som den hotade att blifva. På en annan gård i samma socken störtade ett kokreatur samma dag och af enahanda orsak.