Gotlands läns nya tidning – 15 november 1860, sida 2

m dylik plats är det ödsligaste man kan se, då man ensam färdas öfver den. De grå ständen stå öfvergifna och tomma — endast här och der ser man en papperslapp efter någon konfektpåse, eller några lerbitar efter sönderslagna lerfat, som märken efter mensklig konstflit, ligga gömda och förtrampade i den kala ljungen. Mörkamo marknad förbytte dock scenen: då trädde aktörerna opp och allt var lif och rörelse midt i vilda skogen. Då kokades kaffe och iskänktes bränvin i hvar vrå, och ett torp, som låg inne i skogen, var skådeplatsen för mera förädlade nöjen. I torpets fähus förevisades en björn, som också, klädd i randiga buldansbyxor, efter positivets skrällande toner och musikens takt dansade, ledd af en skojare, klädd i en afnött lifrock af svart bomullssammet med rödskiftande silfvergaloner i sömmarne. Men inuti stugan, som, var temligen rymlig, förehades ett ännu ädlare folknöje. Flera pojkar och karlar stodo som förpostkedjor at alla hall och poade då länsmannen nalkades, så att han aldrig kunde hitta på ägget. Der inne var ett slagbord uppslaget och en herre med glasögon stod vid ena ändan af en tafla. som da det poades? sammanrullades, så att då linsmannen steg in, herrn med glasögonen, som hade pass som galantorihandlande, sysselsatte sig med att uppvisa ett par glasögon med stallbågar och gjutna glas. Torpet hade efter denna användning fått namnet Lilla Hund och var elt mycket besökt ställe, som, tack vare den