Gotlands läns nya tidning – 25 oktober 1860, sida 3

lär det af blomman — ser du något damkorn i den hvita kronan? Nej. IIuru har hon vuxit? Opp ur djupa dyn. Ja, så vexa vi alla opp ur dyn, — säll den som behåller sin krona obefläckad och sitt hjerta rent. Då kände jag ett par tårar tillra på händerna och ja kysste den gamle mannens hand — hvad han då sade mins jag så länge jag lefver. — Akta dig barn att du ej glömmer att Gud är allestädes närvarande i sina verk — och att du och allt lefver endast och allenast i Hans nåd och Hans kärlek. Så hade gumman blifvit varnad och så hade hon i sin ordning varnat den lilla flickan. Den der historien hade Stina många gånger herättat för Anders — och så kommo de öfverens, att akta sig liksom blomman och stå rena midt i dyn. (Forts.)