Gotlands läns nya tidning – 18 oktober 1860, sida 2

— — — — — Syntes spår af blod och nästan i samma stund doktorn och fremlingen slöto dörren efter sig, kom en blodström ur ynglingens bröst, vid hvilken anblick den äldre mannen intogs af den djupaste förtviflan. IIan knäföll nästan besinninglös för doktorn och ropade: doktor K., det är min ende son! — Jag är rik, tag — begär allt hvad ni vill — rädda honom blott! och i tystnaden hördes han ångestfullt vrida sina händer. Guld, rikedom! jag sade ju nyss, att jag gör min pligt ändå; bed Gud! jag är blott hans redskap, svarade doktorn med en stämma, kanske för skarp för en bedröfvad fader. Denne fader var baronen, brukspatronen och riddaren M., som med sin son gjort en affärsresa häråt trakten, och nära denna stad hade hästarne skenat, den unge M. fått en häftig stöt mot bröstet, hvaraf blodstörtning blef en följd, och den skyndsammaste hjelp var af nöden. Följande dag flyttades han i doktor K:s egen boning och vårdades med outtröttligt nit af den ädle läkaren. Efter flera veckors strid mellan lif och död segrade dock det förra, af konst och ynglingens starka natur understödt, och, efter 7 veckors vistande der, ansäg doktorn det ej vidare vara någon fara att fortsätta hemresan. Det var aftonen före den till afresa hestämda dagen, då baron M., jemte sin son, inträdde i doktorns arbetsrum, för att med en välfylld börs afbörda sin skuld till den han ansåg ha räddat sin sons lif. yllerr doktork, började baronen, 5tag dessa penningar, såsom ett slags bevis på min erkänsla;