Gotlands läns nya tidning – 20 september 1860, sida 2

— In äfventyrares Från Söderköping skrifves: Nästan hvarje ar har S:t Ragnhilds brunn halt den förmån att få mottaga besök af någon industririddare, som, efter att ha gjort så mycket skulder som möjligt, en vacker dag försvunnit utan att säga sina fordringsegare till. I år har uppträdt en sådan der herre, som öfverträffat alla sina söregångare. Han hade tagit sig det nobla namnet baron A. F. von Essen och förstod att lefva och föra sig såsom en fullkomlig grand scigneur. Den 30 Aug. på natten afreste han härifrån med ångfartyget Pehr Brahe till Stockholm, på ett för hans många fordringsegare nog oväntadt sitt, hvarföre ett par af dem telegraferade till Stockholm, på det man vid ångfartygets ankomst dit skulle hälla ögonen på honom. Skälmen hade likväl varit dem för slug, ty han hade stigit i land vid Södertelje, derikan han, enligt de uppIysningar man sedermera erh: ilit, per ångbåt begifvit sig till Westervik. Eget nog uppgifva nu, efter äfventyrarens försvinnande, flere af de härvarande badgästerna sig hafva känt igen honom såsom en f. d. trumslagare vid ett skånskt regemente, som sedermera under namnet Falk rest omkring såsom handelsexpedit. Det otroligaste af hvad man berättar är likväl, att samme man skulle för ett par år sedan varit här i Söderköping och då uppfört sig nästan lika bedrägligt. Han lärer då ha kallat sig för Platen. Karlens tvärsäkra hållning och det högadliga namn, han lagt sig till, afvände från honom alla misstankar. — Om väderleken i Grekland skrifves från Athön den 25 Ang.: Det är icke underligt om vi mest tala om hvad som mest trycker oss, och det är den hetta, som vi allt sedan den 15 Juli haft att uthärda. Så högt som denna tid har thermometern icke stått sedan 1848. Inga moln, ingen dagg, ingen dimma — en ständigt djup! Jå himmel under många veckors tid. Oliverna lofva en ovanligt rik skörd. Korintherna lemna i år en så utomordentlig afkastning, att priset på dem miste komma att falla betydligt. Åskeld. Skällinge kyrka, 6 till 7 fjerdingsväg från Warberg, antändes af åskeld den 3 d:s, kl. 6 på morgonen, och inom en kort stund voro torn och kyrka blott en rykande grushög. Askan nedslog i kyrkotornet, hvilket sålunda först antändes, och derifrån spred s sig elden med hastighet till kyrkans takresning. Genom folkets rådighet och raskhet räddades dock kyrkans flesta inventarier, hvaribland äfven altartaflan och delar af orgelverket. För synnerlig kallblodighet, raskhet och rådighet lära, enl. Warbergs Tidning, isynnerhet följande hafva utmärkt sig: Lars Larsson och Bernander Carlsson i Attorp, J. Mauritz Ilolmdahl och Niklas Carlsson i Skällinge, hvilka, oaktadt kyrkotornet hvarje stund hotade att nedstörta på kyrkohvalfvet, som brann öfver deras hufvuden, likväl räddade orgelpiporna m. m. orgeln tillhörigt. — Kyrkan var ej brandförsäkrad. — Peloningar. Kejsaren i Ryssland har såsom belöning för den rådighet och sjelfförsakelse, som 11 svenska matroser ådagalagt vid räddandet af en finsk postjakt med besättning, tilldelat Anders och Erik Olsoni samt Olof Erson, hvilka mest utmärkt sig vid nämnde tillfälle, silfvermedal med påskrift: för räddning af menniskolir-, att bäras i knapphälet på W ladimirs-ordens band, samt dessutom säåväl at desen, som ock åt de öfriga matroserna 10 rub. silfver pr man. Q L2zeHÖ))))emooe———-Å3Z— — — — —