Gotlands läns nya tidning – 6 september 1860, sida 2

sedan så mycket blifvit gjordt för landtbrukets lyftning och landtbrukskunskaps spridning, en sådan klagan öfver födoämnens förstöring genom vanvård skall finna giltig anledning, ärisanning nedslåeende och det tyckes nästan såsom om ingen annan räson än pliktfällande återstode. De korn, som menniskoarbetet frambragt ur jorden, äro en naturens åfra, ämnad till menniskors näring och den så kallade egaren har lika litet rätt att förstöra den som han har rätt att bränna upp sitt hus derföre att det är hans. Då man tager i betraktande att äfven ett dåligt landtbruk gifver någon skörd, men äfven den bästa skörd kan genom inbergningen förstöras, kan man väl säga att skördemethoden vissa är, t. ex. detta, är det vigtigaste i landtbruket. Det borde då vara en statens uppgift att sprida underrättelser härom genom bekostandet och utdelandet af jetteupplagor utaf praktiska afhandlingar om skördesättet till utdelning icke blott åt sockenbibliothekerna och församlingarna, af flere exemplar till hvardera, utan jemväl till kolportering, hvarom hushållssällskaperna borde draga försorg. Detta är åtminstone en ,inre missiont af otvifvelaktig nytta. Upsala och troligen flere andra hushällssällskaper hafva med utdelning af landtbruksskrifter redan gjort början. Till nästan alla skrifter inom den rikhaltiga landtbrukslitteraturen skulle vi kunna hänvisa dem, som söka upplysningar om sätten att verkställa sädesbergning. Vi påpeka nu blott den afhandling, som ligger oss närmast till hands, den nyss utkomna andra delen af J. Arrhenii förträffliga: llIandbok i Svenska jordbruket och aftrycka derur beskrifningen å tvänne af de många der anförda methoderna, emedan dessa äro lätt verkställbara och till ändamålsenligheten af en lång praktisk erfarenhet bekräftade. Den första beskrifves sålunda: Man uppsätter längsefter midten af åkern en ställning af gärdsel och stör, sålunda att störarne, såsom vid hdgning af vanlig gärdesgård, nedsättas parvis, men på ett afstånd af 2 till 3 alnar emellan hvarje par, efter grofleken af gärdslet, hvaraf första hrarfret lägges horizontelt halfannan till tvenne alnar ifrån marken, på band gjorda af en lock af den nyskurna säden, som omviras så att axen blifva hängande. Till ungefär lika höjd öfver detta gärdslehvarf, mer eller mindre efter sädens längd, upplägges ännu ett dylikt af stadigt virke, på starka band. På båda sidor om den nedre stången ställes sälleshanden helt tätt, bundna, som vanligt, på midten af kärfven. Man låter samtidigt några man binda ett behöfligt antal kärfvar, att upphänga på den öfrersta stången. Dessa böra vara små, med ett hårdt band nära vid stubbändan, henas midt itu, samt upphängas helt tätt, och bilda sålunda ett ganska godt halmtakt). Aren på de nedre stående kärfvarna sitta alldeles skylda under de hängande, hvilkas ax, såsom nedåt vända, icke kunna synnerligen skadas af regnet, och då alltsammans likväl är löst, kan hvarje vindflägt obehindradt spela in och upptorka den fuktighet, som möjligen kunnat intränga. Slutligen upplägges räffset (lösingen) aldra öfverst, och skulle hässjan synas luta åt någon sida, bör man med en och annan gärdselstång uppstödja densamma. Då säden sålunda är uppsatt, kan man äfven anse den bergad och skyddad, så att hon ej tager skada. Man behöfver ej, som annars, liksom stjäla in några halftorra lass mellan regnskurarna, utan kan man i lugn vänta med inkörningen, tills tjenlig väderlek inträffar och säden fullkomligen upptorkat. Är torkställningen tom, så afskärer man med en skarp knif banden, införer och tröskar dem lika med det andra. Materialerna och arbetskostnaden vid denna method äro obetydliga i jemförelse med den fördelen, att få sin gröda välbehållen under tak. Då vanligen vid skörden man måste afvakta torkväder, för att skära och skyla, kan man nu göra detsamma fastän halmen är våt; och har man blott i god tid, innan säden börjat mälta på åkern, uppsatt densamma, kan man sedan vara ) Är säden ojemn, så väljes till dessa hattkärfvar den säd, som har längsta halmen.