Gotlands läns nya tidning – 6 september 1860, sida 2

Prinsen steg in i den anspråkslösa boningen, der den stympade Ström stod ödmjukt bugande för sin ädle välgörare. Huru är det med dig, min stackars Ström ?4 frågade kronprinsen och betraktade Arvid med en blick af djupt medlidande. Eders Kongl. Höghet, jag har förlorat högra armen, mitt lif är mig nu en bördat, svarade Arvid dystert. Jag vet af din olycka och ville sjelf taga kännedom om huru du bär den. Ingenting har fattats dig under din sjukdom, förmodar jag? Ack, Eders Kongl. Höghets godhet har ju sörjt för mig, så att . . . Hvad plan har du nu för framtiden 24 inföll kronprinsen, som icke ville blifva tackad för det goda han gjorde, Plan! Ack, ty värr, ingen, — jag har ju blott min venstra hand.? Men du är ung och har en hel lång lefnad framför dig, således bör du öfvertänka ditt lif. Kronprinsen tystnade och Arvid blickade sorgset på furstens ädla ansigte, som under de hoppfulla dagarne utgjort hans högsta lycka att skåda. Nu stod det klart för honom att han aldrig skulle kunna göra sig förtjent af all den godhet prinsen visat honom; han skulle aldrig kunna göra heder åt sin höga beskyddare. Då Ström förblef tyst återtog kronprinsen: Du måste lemna den artistiska banan; men det gifves ju så många andra, der du kan skapa