Gotlands läns nya tidning – 30 augusti 1860, sida 3

stormig färd, hvarunder skeppet, på hvilket han befann sig ombord, sväfvat i den största fara och endast genom hans själsnärvaro och mod, i förening med hans nautiska insigter, räddats derur, korvetten kastade ankar utanför Zuwnis, var äfven detta honom likgiltigt. Han såg deri ödets skiekelse och följande denna, steg han i land. i Genom kaptenen på det egyptiska fartyget, hvilken icke underlät att uttrycka sin tacksamhet emot den djerfve och tilltagsne man, som han hade tacka sitt fartygs räddning för, utbredde sig hastigt ryktet om hvad Garibaldi gjort. IIvar han visade sig, omgass han af nyfikna, hvilka önskade att lära känna denne utmärkte sjöman, ty hos detta dåvarande sjöröfvarefolk herrskade ännu den lifligaste beundran för hvarje djerf handling som utfördes på hafvet, och Egyptiern hade icke nog kunnat berömma och vitsorda Garibaldis lugna beslutsamhet. Det dröjde icke länge förrän äfven Deyen hörde den modige fremlingens namn med beröm omtalas. Genast lät han Garibaldi föreställas för sig och gjorde honom det förslag att inträda i hans tjenst och att såsom kapten öfvertaga befälet öfver ett större skepp. Garibaldi hade knappt något annat val än att antaga detta tillbud. Största delen af sina redan knappa tillgångar hade han lemnat i Marseille, för att för längre tid bekosta utgifterna för sin son. Hvad han hade qvar räckte endast för någon kortare tid till hans eget underhåll, och utan att länge besinna sig, antog han derföre den honom erbjudna platsen; men uppmaningen att på samma gång ombyta religion, afvisade han med orubblig beslutsamhet och Deyen gjorde icke eller vidare nägra påståenden derom, ty han fruktade att derigenom förlora en tjenare, på hvars egande han, efter allt hvad han hört omtalas om Garibaldi, lade mycken vigt. Båda två funno också ingen orsak att ångra den gjorda öfverenskommelsen, ty Garibaldi såg sig snart hedrad med Deyens förtroende och denne lemnade åt sin nye skeppskapten många vigtiga uppdrag i sjöväsendet, hvilka Garibaldi alltid med nit och skicklighet och till sin herres största tillfredsställelse utförde. Emellertid var det icke Garibaldis bestämmelse talentfull partiledare. Men desse herrar begingo icke desto mindre det stora felet, att tillkännagifva att länge på detta sätt få sysselsätta sig med jemnförelsevis fredliga och lugna värf. Han hade längtat efter strider och faror och för dessa sednare åtminstone råkade han snart ut. Då han en dag inträdde till Deyen, hos hvilken honom blifvit beviljadt fritt tillträde när som heldst, såg han en qvinlig gestalt förskräckt skynda ur dennes armar och taga sin tillflykt till nästgränsande rum, hvars tjocka siden förhängen slöto sig tillsammans bakom henne. Med mörk blick frågade honom Deyen om orsaken till hans ankomst; men då Garibaldi lugnt Svarade, att han kom för att aflägga rapport öfver utgången af ett honom anförtrodt uppdrag och dervid icke kastade en enda blick till de förr nämnda sidendraperierna, så försvann svartsjukans moln från Deyens panna. Han trodde sig vara öfvertygad om, att Garibaldi icke märkt den bortilande gestalten eller åtminstone icke kunnat urskilja hennes anletsdrag, och den gunst, som han skänkt Garibaldi, vände oförminskad tillbaka; derpå kunde denne icke tvifla, ty Deyen underhöll NANA —