Gotlands läns nya tidning – 2 augusti 1860, sida 2

sida, en gröfre tross sprungit och befälhafvaren, för att hålla fartyget uppe, kommenderat ,sakta framåtk — machinens hastighet plötsligen ökades och fartyget med sådan våldsamhet törnade mot kajen, att fartygets stäf kröktes och trenne stenar å kajen skadades och skötos ur sitt läge. — Upypfinning. Militär-Z. i Österrike innehåller ett utförligt meddelande om ett sig sjelft laddande eldgevär, som en pensionerad kapiten Edm. Pistotnik från Prohaska infanteriet uppfunnit. Det har samma kaliljet som de närvarande slagkrutgevären vid infanteriet, men är lättare och inrättadt för 8 skott i gender. Enligt nyare försök kunna de dock ökas till 16. Krutladdningen utgör blott 50 gran per skott (för nuvarande gevär 55 gr) och likväl går geväret längre och med en utomordentlig säkerhet. Det är icke ens tänkbart att geväret kan klicka, äfven om de fyllda patronerna legat i vatten. Ett dylikt gevär stöter alldeles icke och soldaten kan, utan att öfverila sig, aflossa 12 skott på en minut samt så litt lära sig sköta geväret, att en rekryt efter en enda undervisning är fullkomligt förtrogen dermed. Alla redan befintliga eldvapen kunna med ringa kostnader förändras till den nya konstruktionen, hvilken är så enkel att hvarken svanskruf, laddstake m. fl. delar behöfvas. Uppfinnaren är nu på hög befallning sysselsatt att efter samma system konstruera kavalleripistoler. — Föorfalskningen af danska riksbankssedlar. I Snällposten berättas den 21 Juli från Malmo: Rådstusvurätten har denna dag afkunnat utslag i millet angående den för tillverkning af danska femrikshankssedlar af stadsfiskalen Krumlinde tilltalade gravören P. Stenberg och hans medbrottslige, hvilka blifvit dömde till straffarbete, Stenberg och John Persson hvardera i 10 år, Sven Carlsson och Henrik Johansson hvardera i 7 år, Johannes Påhlsson i 5 år och Th. Christensson i 4 år. — Ovanligt siskafänge. Fiskaren Petter Forsberg, boende nära Lysekihl, var, berättar Bohus läns Tidning, d. 11 Juli tidigt på morgonen, helt ensam ute på fjerden med sin lilla båt, för att med sin dörjd eller meta fiska torsk, hvittling och annan bottenfisk och hade, såsom de flesta fiskare hafva, en s. k. kläpp med sig, bestående af en jernkrok påsatt ett trädskaft af ungefärligen cen alns längd, för att i händelse en större fisk såsom rocka, heljeflundra eller stor torsk skulle fastna på metkroken, kunna med tillhjelp af kläppen, ej behöfva blottställa sig att snöret springer af. Med detta instrument vid sin sida öfverraskas Forsberg af en liten hvalfisk, ungefär 3 alnar lång, som nalkas in till den stilla liggande båten; men fiskaren, som tyckte att detta djur kunde blifva en fet stek, lät sig ej förbluffa, utan hugger sin kläpp i den näsvise hvalen, hvilken genast efter denna oförmodade påhelsning, började så våldsamt fäkta för att komma ur sin fångenskap, att båten lades på sidan och fylldes till hälften med vatten. Likvisst släppte icke fiskaren sitt rof, utan fäktade på lif och död, hvilket hade den lyckliga utgång, att då båten ånyo drogs med ena sidan under vattnet, drogs äfven hvalfisken in i båten. Forsberg lade sig öfver den slagne hjelten och höll honom nedtryckt till dess fiskens krafter så mycket aftagit, att han ej mer kunde skada båten. Efter denna, i våra bygder ovanliga seger öfver en hvalfisk, rodde fiskaren till Lysekihls tullbrygga, der han mot en liten afgift för hvarje person började