Gotlands läns nya tidning – 26 juli 1860, sida 2

då blott ett barn, är det kanhända ännu; men jag känner, att min kärlek till dig ej skall sluta förrän med mitt lif. Kanhända, att jag ej borde göra denna bekännelse, men hvarföre skall jag för vännen behöfva dölja, hvad mitt hjerta känner. — Tack, min Ebba, för din rena kärlek; redligt skall jag vårda den, — svarade Harald och tryckte den första kyssen på flickans läppar. — Var nu vid godt mod, min älskade; i morgon skall äfven jag af dina föräldrar begära din hand, och, då jag redan eger ditt hjerta och dessutom är lycklig nog att både med namn och förmögenhet kunna tillbjuda dig lika förmåner som min medtäflare, hoppas jag att intet hinder skall läggas i vägen för vår sällhet.