Gotlands läns nya tidning – 19 juli 1860, sida 3

allt annat, till och med språk, hade hon af Lena fått undervisning. Man kom slutligen till den öfvertygelsen, att Lena hade varit guvernant samt egde något underhåll, hvilket hennes unga slägtinge, samma yngling, som följde henne vid hennes ditflyttning och som sedan regelmessigt tvenne gånger årligen besökte henne, hade i uppdrag att uttaga och lemna henne, emedan någon annan främmande hos henne aldrig varit synlig. Alfred, hvilkens tillgångar årligen hade förminskats, såg sig ej längre i tillfälle, att vintrarna vistas i staden. Visserligen hade det varit några kalaser på herrgården, men äfven dessa hade nödgats inställas. Clara, som hade glömt sin första barndom, och hvilkens önskningar sedan alltid hade gått i fullbordan, fann sig nu, vid de första försakelser hon måste ålägga sig, olycklig och missbelåten med allt, som omgaf henne; och långt ifrån att skapa trefnad i sitt hem och förljufva sin makes bekymmersamma dagar samt gifva sitt barn ett godt exempel på tålamod i motgången, var det just dessa, som mest voro föremålet för hennes otålighet. Iläftig till sin natur älskade hon den bullersamma verldens flygtiga nöjen och afskydde den lugna ensamheten. Olycklig den qvinna, som icke älskar sitt hem; hemmet är qvinnans verld och de husliga pligternas uppfyllande hennes ära. Hos gamla Lena hade Ebba sina glada, lyckligaste stunder. Den lilla stugan med all sin