Utrikes. Ielegråf-underrättelser. Hamburg den 13 Juli. London den 13 Juli. I underhuset har lord John Russel förklarat: England fasthåller grundsatsen, att italienarne sjelfva må ordna sin styrelse. Lyckas Neapels konung försona folket har England intet deremot. Ansåg också föga troligt att norra och södra Italien kunna förenas under en gemensam regering. I Engelska öfverhuset har nyligen förekommit en anmärkningsvärd förhandling rörande Garibaldi. Lord Normanby frågade nemligen, om det var sannt att ett sändebud från Garibaldi väntades till London; han skulle finna det opassande, om Storbritanniens regering, som står i vänskapligt förhållande till Neapel, ville mottaga ett sändebud från ,en äfventyrare, som med vapenmakt satt sig i besittning af Palermo. Lord Wodehouse, medlem af regeringen, svarade att han icke hade någon underrättelse om att något sådant sändebud skulle komma. Lord Brougham ville icke tala om äfventyrare och om de känslor lord Normanbys yttranden voro egnade att väcka. Han ville för sin del räkna Garibaldi bland ,de största potentater i verlden. (Hör! Hör!) Han var förvissad att bland 1,000 personer önskade 999 framgång åt Garibaldi. Lord Ellenborough tviflade icke på att Garibaldis sändebud skulle röna ett godt emottagande; ,jag tror icke att någon tapprare eller bättre man kan blifva representerad i detta land. (Bifall.) Nu sökte lord Normanby försvara sitt yttrande och anförde att många grymheter blifvit begångna på Sicilien under Garibaldis ögon. Då sade lord Wodehouse, att han ansåg sig skyldig förklara, att de officiella underrättelser regeringen inhändigat skildrade Garihaldi såsom utmärkt för sin mensklighet (hör! hör!) och såsom den der på allt sätt sträfvade att göra slut på de grymheter, hvarpå man anspelat. W —