Hvarjehanda. Spridda drag ur Garibaldis lefnad. (Ur Posttidningen.) I. Garibaldis födelse. Den 26 Maj 1807 rådde mycken fröjd och stort jubel i det intagande Nizza. Folket strömmade genom stadens gator; ung och gammal hade tagit på sig sina bästa kläder; broar, bryggor och quaier invid hafsstranden voro öfverfyllda med högtidsklädda menniskor ur alla samhällsklasser, och på de blåa vågorna kryssade talrika större och mindre segelbåtar. Det hela, gynnadt af det skönaste väder och af en klar, molnfri italiensk himmel, framställde en retande anblick. Det var tydligt att en fest firades, i hvilken hela befolkningen på det lifligaste deltog — det var årsdagen af Napoleon I:s kröning såsom konung af Italien, hvilken egt rum tvenne år förut. Italien hade visserlligen icke blifvit fritt eller sjelfständigt; men man hade sluppit det förhatliga österrikiska oket, hvilket italienarne med motvilja och grämelse burit allt sedan de första tyska kejsarnes tid och mot hvilket de redan ofta med vapen i hand upprest sig, hvarpå de blodiga, i många år fortsatta striderna emellan Guelfer och Gliihelliner lemnat alltför tydliga bevis. Den nye segerherren hade smickrat den italienska nationalkänslan genom att gifva namnet konungariket Italien åt dessa eröfrade länder och icke behandla dem såsom en underkufvad provins och isynnerhet genom att, i sin allmänt aktade och älskade stjufsons, Eugene Beauharnais person, förläna dem en egen vicekonung. På morgonen af denna allmänna glädjeoch högtidsdag syntes bland de många farkoster, som lade ut från land, en fiskarbåt, hvilken tillhörde en ansedd fiskare, mäster Garibaldi, känd för sin rättskaffenhet, sina äkta patriarkaliska seder och sin glödande fosterlandskärlek.