Gotlands läns nya tidning – 14 juni 1860, sida 3

hand måste du utpeka den till evigt qval invigda, och före det första hanegället skall han vara funnen. Och snabbt, som buren af tanken, kommo de till den staden; och från husens väggar lyste med eldskrift namnen på dödssynderne: Högmod, Girighet, Frosseri, Vällust, kort sagdt, hela syndarens sjufärgade regnbåge. ,Ja, der, såsom jag trodde, såsom jag visste, sade pastorn, ,der bo de åt den eviga elden hemfallne. Och de stodo framför den präktigt upplysta portalen, der den breda trappan prålade af mattor och blommor, och genom de festliga salarne klingade dansmusik. Schweizarn stod i sammet och siden, med sin stora silfverbeslagna käpp. Vår bal kan mäta sig med kungens, sade han, och vände sig mot trängseln på gatan; från hjessan till fotabjellet lyste i honom den tanken: parma mobb, som tittar genom dörrspringorna, mot mig är du samt och synnerligen ett traspack! ,Högmodet! sade den döda; ,ser du honom? Han ? genmälte pastorn. Ja, men han är en dåre, blott en narr, och skall ej dömmas till evig eld och till evigt qvall Blott en narr! skallade det genom de högmodigas hus; ty der voro de det alla. Och de flögo hän till den giriges fyra nakna väggar, der, förtorkad intill benen, kuttrande af köld, den gamle, hungrig och törstig, fasthängde vid sitt guld: de sågo, huru han, liksom i feber