Skola vi rådfråga bibeln i afton om våra öden, såsom vi gjorde den första aftonen vi voro ombord. ,Jag har ofta tänkt, huruvida det är rätt att vilja intränga i Guds skickelser.t Men det var ju ett sådant lyckligt språk vi fingo upp den gången; kommer du ihåg det? Ja det var 1 Mos. 25: 56. Förhäller mig icke, förthy Herren hafver gjort min väg lyckosam. ypJag går efter bibeln, så skola vi slå upp den i månskenet; ty så brukade alltid far min göra, när han gick till sjös eller kom hem. Utan att afbida den andres svar, lopp ynglingen bort och kom efter en stund åter med den heliga boken. Se der, sade han, räckande boken åt kamraten, ,slå du nu opp, så skall jag utpeka spraket. Hvad du är barnslig, svarade den andre, i det han likväl mottog boken och öppnade honom. Der, läs der, som jag nu pekar. Den andre läste: ,Ett stort rop vardt uti Egypten, ty der var intet hus, der icke en döder inne låg. 2 Mos. 12: 30. De båda ynglingarne sågo på hvarandra utan att yttra ett ord. Efter en stund tog den förstnämnde ynglingen till ordet: ,Låtom oss gå ned och göra vår aftonbör tillsammans för sista gången. De båda ynglingarne begäfvo sig ned i sitt logement. Der föllo de på knä och gjorde sin hön, hvarefter de omfamnade hvarandra och med