af förmän och kamrater. Fregattens musik-korps gick före processionen och spelade en sorgmarsch. Vid grafven yttrade den prestman, som invigde hans stoft till hvilan, följande ord, hvilka den aflidnes kamrater gömde i sitt minne: Hvar är vart hem, värt enda hem i verlden? Der våra ben en gång få hvila ut. Det hemmet, efter verldsomseglingsfärden, Du funnit nu i fädrens jord till slut. Sof nu i frid, i glömskans frid väl gömmes Ditt obemärkta namn, men ej så fort Den snabba verldsomseglings-färden glömmes, Som heder åt det Svenska namnet gjort. U