tårar i ögonen tackade hvarandra för de glada stunder de haft tillsammans under den långa resan. Jag vill tala om för dig en dröm, som jag hade i natt, sade den ynglingen, som utgör föremål för vär berättelse. Jag drömde, att jag besann mig på en af de vackra öar vi hafva besökt. Allt var der så grönt och friskt, så herrligt och så skönt. Jag satt under ett lummigt träd och en fogel sjöng öfver mitt hufvud med de herrligaste toner. Jag kände mig så lycklig, ehuru det förekom mig som fregatten seglat frän mig och lemnat mig ensam på den obebödda ön. Då stod framför mig min moder liksom förklarad. Hon sade till mig: Vi äro i en ny verld, och här skola vi förblifva i tusende år. Derefter öppnade hon sin famn och jag föll till hennes bröst. Vet du, tillade han, Jjag tror icke min tid blifver lång: bibelsyraket har nog något att betyda. Efter balens slut, erhöllo de h: åda yvnglingarne tillatelse att gå i land och förblifva hemma till andra dagen. Du ohildes åt och återsågo hvarandra aldrig mera. Om morgonen den andra dagen var den unge verldsomseglaren icke mera till. Han hade hastigt insjuknat på natten och aflidit i sin moders armar. Han var också den förste som föll ett offer för den härjande choleran, hvilken få dagar derefter utbröt i Carlskrona med sådan häftighet, att det var knappast något hus, der icke en döder inne låg. Den 6 Augusti begrofs den hemkomne verldsomseglaren. Ilan följdes till sin ,obebodda ö