Gotlands läns nya tidning – 24 maj 1860, sida 2

den friherrliga familjen Kernon, som bodde i Brtagne, i närheten af Morlaix. Med den lifligaste glädje erfor han detta, ty han hade en intim vän just i Morlaix och denne beslöt han att genast besöka. Imellertid .... skulle väl denna resa krönas med framgång? Clara kunde ju på dessa tre åren hunnit bli gift ... åtminstone förlofvad — kanske äfven död. Med klappande hjerta anlände han till sin vän, der han dock erhöll de fägnesammaste underrättelser om familjen Kernon. Clara var ännu fri och allt hvad han om henne hörde, styrkte honom allt mer i beslutet att fria till henne. Grefven lät genast presentera sig hos friherre Kernon, som på det artigaste sätt emottog honom. De tre åren, som förflutit sedan Horace sist såg Clara, hade i hög grad förökat hennes väsens intagande behag. Om det var af jungfrulig blygsamhet eller at ren glömska — det kunde grefven icke utgrunda, men sannt är, att han ej förmådde utleta om Clara kände igen honom, eller icke. Sjelf gjorde han icke ringaste anspelning på det förflutna. Fyra veckor derefter anhöll grefve Blanct formligen hos friherre Kernon om hans dotters hand. Med innerlig glädje gaf baronen sitt samtycke, ty ett så lysande parti öfversteg vida all hans faderliga ärelystnad. Den blyga Clara kunde icke dölja sin förvåning, då hon erfor Ilorace de Blances anhållan.