Gotlands läns nya tidning – 11 maj 1860, sida 2

En liten Sannsaga. (Ur ,Nya Småbitar på vers och prosa af Lea.) Länsman Träboms äktenskap hade blifvit välsignadt med två döttrar, hvarandra så olika som fogel och fisk. Den äldsta, Rosalie, var en liten oändligt täck unge, synnerligast när hon fann sig observerad; då log hon så förinnerligt oskyldigt och näpet, var så artig och intagande, att man icke kunde låta bli att förklara det hon var ,bra söt. Lilla Rosalie hade alltför ofta hört detta att icke sjelf tycka hon var förtjusande; en inbillning, som ingen dödlig skulle kunna beröfva henne. Pappa Träbom och — pigorna hade emellertid sin egen lilla tanka om saken, men den tid var längesedan förbi, då fru Träbom tog notis om sin mans små funderingar, och pigor voro enligt hennes påstående folk utan urskiljning; alltså kunde icke mer än en mening finnas om Rosalies förträfflighet. Den yngsta dottren, Anna, var en liten blek och tyst varelse, lika ful som systern var vacker, och hvilken nästan beständigt roade sig med att sy åt sina dockor, hennes käraste tidsfördrif. Om henne talades aldrig oftare än då mamma beskärmade sig öfver hennes dumhet och tröghet, hvarvid hon dock aldrig fick medhåll af pappa, hvilken påstod att Anna var i hans tycke bade vackrare och beskedligare än Rosalie. —