Gotlands läns nya tidning – 27 april 1860, sida 3

Mera om Cramrska fritänkareboken och deraf föranledda tidningsartiklar. ÅÄter hafva tvänne långa artiklar rörande boken ,Afskedet från kyrkanvarit synliga i Gotlandstidningarna; den ena i G. L. n. T. N:o 16 af Ir C. IL Runagren, och den andra i G. T. N:o 16 af IIr J. N. Cramer. Begge parterne synas försvara sig rätt tappert; dock kan man ej undgå att anmärka det Ilr C. i tysthet förbigått Hr R:s yttrande i tredje spalten de sista 40 raderna och femte spalten de sista 14 raderna; men, för att kunna advocera med så mycket större skicklighet, var väl ett sådant förbigaende nödvändigt. lir C. anser dessutom ,betecknande att anfallen icke gälla boken, utan personen, liksom boken tillkommit af sig sjelf. Men om en god gerning sker, så är det ju icke gerningen allena som prisas, utan äfven personen som gör den; och om ett brott begås, så är det ej brottet ensamt som afskys, utan ock personen som begått det. Det kan väl icke heller vara mera förbudet att påpeka Hr C:s lofvärda egenskaper, än han påpekar egenskaperna hos vissa i Bibeln omnämnde personer. Jag för min del medgifver gerna att i IIr C:s bok kunna finnas flera goda satser; ty en blind höna kan också hitta ett korn, säger ordspråket. Men, att, såsom vapen för omkullkastande af Bibelns uppgifter, begagna hån och begabberi, hvilket Hr C., i N:o 14 af G. T. 3:e sidan 3:e spalten 1—3 raderna, erkänner att han gjort, kan aldrig få namn af ett allvarligt och värdigt ordande i sak, och blottar endast uselheten både af författarens caractör och det arbete han utgifvit, hvilken uselhet svårligen kan utplånas. Beträffande ordet vi, som han, i det länga bihanget till nyssnämnde tidningsnummer, alltigenom begagnat, har mången undrat hvad han dermed kan mena; men, får man sluta dertill af vapnen, som nyttjats mot Bibeln, så frestas man verkligen att tro det han med vi menat sig sjelf och djefvulen; och om han står i så nära förbund med denne, så lär väl åtminstone icke Hr C. tränga djefvulen i bakgrunden. I min förra lilla artikel uti G. L. n. T. N:o 16 utelemnade jag med flit bevisningen mot Hr Cramör, för att, om möjligt, derigenom bringa honom till en smula eftersinnande; men finner dock att han ännu icke lyckats begripa huru Jesus, enligt Joh. 19: 14, kunde stå inför Pilati domstol omkring kl. 6 på fredagsmorgonen, och, enligt Mare. 15: 25, blifva korsfästad kl. 9 f. m. samma dag. Hr C. har kallat det förstnämnde tidsmomentet för kl. 12 middagen och synes ännu hänga fast vid samma idte, hvarigenom han alltså tydligen visar att hans begrepp går, om just icke ,baklängesX, åtminstone föga bättre. För öf— — — -— —