Gotlands läns nya tidning – 27 april 1860, sida 2

voro inpackade i en släda. Vädret var vackert, och han anlände till Kursk, utan att möta nagot hinder, men vid återresan gick det icke lika lyckligt. Knappt hade han hunnit ur staden, förr än himlen öfverdrogs med moln. Kort efter började det att snöa; vinden tilltog småningom, snart utbröt en orkan öfver slätten med utomordentlig våldsamhet och började att rensopa dem på alla håll. Bonden, som blef tvungen att köra långsammare, befann sig ännu, då natten inbröt, några verst ifrån byn. Snön hade fullkomligt betäckt granruskorna, som utvisade vigen, han kom vilse; sedan han länge letat efter vägen, steg han ur slädan, emedan kölden började angripa honom. Han gick en stund på måfå, ledande sin häst vid tygeln, men plötsligen kände han huru snön gaf efter under hans fötter, och nästan i samma ögonblick nedsjönko både häst och släde. Oaktadt alla bemödanden lyckades det honom ej att upplyfta dem; metelns valdsamhet hade ökat sig, och han var tvungen att hålla sig qvar i släden för att kunna motstå vindstötarna, som uppkastade snöberg omkring honom. Det enda beslut, som nu återstod honom att fatta, var att afbida dagens annalkande. Ilan frånspände sin häst och band honom vid tisteln; derpå lade han sig ned i släden, lika lugnt som om han skulle hafva lagt sig på ugnen i sin koja, (man vet att de ryske bönderne sofva på ugnen). Innan han lade sig, aftog han sin mössa och sina stöflar och lade dem under hufvudet; sedan bredde han öfver sig sm rock