Gotlands läns nya tidning – 27 april 1860, sida 2

2 . Våra affärer. (Forts. fr. föreg. N:o.) Men, då ingen klok menniska nånsin bör förtvifla och aldraminst en hel samfunds-klass af aktade och förståndiga medborgare, som lefva i ett fritt och lyckligt samhälle och hafva så många Guds gåfvor att förädla och förkofra sig med, och då det är en sanning, att den är vis som yet skicka sig i tiden och som med eftertanke nyttjar de medel som ännu finnas öfverallt, vare sig i materiella tillgångar eller i förståndets gäfva, så tycka vi, att våra köpmän och handtverkare midt i krisen och affärs-klämman må fatta mod, enär de mycket säkert af egna krafter kunna efter hand förbättra sin egen ställning och hela samhällets trefnad. Ty näringarne sjelfva hafva, såsom allt lif, inom sig en ständigt reproducerande kraft till nya produkter; och man får ej tänka så simpelt om handeln som vore den blott konsten att si eller så samla pengar, och att handtverkeriet ej är annat än handlaget att klabba hop ett fabrikat som nätt och jemt kan säljas; nej, handtverkaren skall genom egna försök och resor i ungdomen till främmande land sträfva till att bli konstnär och köpmannen skall i sin sak rara en bildad, studerad man, och begge så uppfostrade att de förmå ej blott tänka på egen vinning och med stolthet om sina näringar, utan ock ädelt och stort om samhälle och fädernesland. Ja, handeln (i bästa mening) är ett ädelt yrke och har städse varit af aldrastörsta vigt för mensklighetens utveckling; ty den handterar kapitalet af Guds hela skapelse, utbyter ej blott materiella varor, utan förer öfverallt med sig tankar och frön till bildning. Derföre må man då icke nedsätta handeln så djupt som skulle dess hela ändamål blott vara krass egennytta, så att ingen sinnets adel eller heder kunde finnas i hela dess väsende, eller att, som det står skrifvet: ,såsom en nagle tränges in mellan två stenar i muren, så tränger ock synden sig in emellan säljaren och köparen. Nej, ingalunda så; ty då vore ju handeln och industrien ett förderf för menskligheten i stället för att de äro de ädlaste medlen till upplysning och förbättring, enär penningen är en del eller frukt af en mensklig tanke och således någonting moraliskt, eller enligt Geijer, blott undangjordt arbete. Ilandeln är ock en vetenskap, som har sin litteratur, sina minnen, sina evärdeliga segrar och sina store män, såsom i vårt land, Axel Oxenstjerna, Louis de Geer, Clas Fleming, Christoffer Polhem, Jonas Alströmer, m. fl.; hvarfore den, i sig hafvande begreppet af frihet och utveckling, fordrar hos sina män ganska vidsträckta kunskaper, ett klart begrepp om verlden, dess folk och alster, raskhet i handling och den förståndets skärpa, som förmår finna resurser och skapa rörelse och kapitaler. Icke hjelper det nu att sucka om den flydda briljanta affärs-konjunkturen omkring är 1855. Snillet, ideen producerar, ej penningen. Och må man ej tro sig vara affärsman derföre att man är skrifven såsom handlande; ty ett är att vara en skicklig bokhällare, annat är att vara köpman, d. v. s. en medborgare, som förmår att tänka öfver det allmännas ställning och affärer: och just detta är hans sak, ja skyldighet. Ty det blott passiva kypandet och asäljandet, det enskilta knogandet, är minsann ej någon stor konst eller lifvande för allmänna rörelsen; och man kunde dervid fråga: hvad skall man göra med köp—————eÅ —