Gotlands läns nya tidning – 20 april 1860, sida 3

kärlek betraktade hennes aftärda drag. Länge voro de slutna i hvarandras famn, de voro ännu lyckliga i sin stumma omarmning, ännu var känslans språk nog . .. men de skulle snart erfara, att ett bittert hinder var i vägen för deras fortfarande sällhet . . . sällheten att i ord kunna meddela hvarandra sina tankar ... Dottern hade glömt modersmålet, hon hade, sedan hon var fyra är, ej hört ett ljud deraf, och ... modern, hon kände intet annat. Visserligen var adjutanten med som tolk, men ... det var mycket, mycket, som mor och dotter hade velat sagt hvarandra, som ej kunde, ej fick öfversättas af någon annan. En dag, då dottrens hufvud hvilade i modrens famn, skallade ett muntert skratt från den närbelägna ängen, der den glada sommarfest, som i Sverige kallas slotteröl, firades. Länge betraktade den unga flickan detta tills slutligen en tung suck hanade sig väg öfver hennes stumma läppar, säkerligen åtföljd af den tanken: ,O, huru gerna ville jag ej bortbyta min prakt mot en af dessa unga qvinnors lott, och huru ljuft att dela hjerta, bröd och koja med en af dessa fria svenska män! Afskedets stund var inne; för sista gången skulle mor och dotter omfamna hvarandra, då fästeg den sednares blickar på ett litet obetydligt föremål: ett barndomsminne tycktes vakna i hennes själ ... tärar störtade ur hennes ögon, då tungan uttalade ordet ... bröd . .. det var det första och enda ordet al sitt säderneslands språk,