Gotlands läns nya tidning – 20 april 1860, sida 3

barhet i affärerna: låtom oss bara alltmer och ifrigt samt med förenade krafter fortgå på den vägen, ty mycket, ganska mycket mera är ju att göra för värt samhälles förkofran och tröfnad! Detta inom oss sjelfva. Men ännu lyckligare vore det, om vi kunde aflägsna från oss dessa gårdsbytare och hungriga industri-riddare från fasta landet som här och der för en kort tid uppträda och på det skamlösaste beluxa vår rgodmenta allmoge, hvilken har nog frestelse i eget lättsinne med granna kläder, möbler och anktioner; och om den slipade knallen med sin säck och den polerade probenrentern med sitt kram vore något mindre efterhängsna med deras lockande eredit, vore det en dubbel lycka. Men äindock klagar man nu mer än nånsin öfver dåliga tider, stockning i affärerna och — krisen, krisen! Och mången åldrig astärsman, som ej kan finna sig uti tidens nya förhållanden, suckar liksom den gamle bagaren öfver näringsfriheten: Det D så att betrakta, Att det går åt helvetet med bagare-embetct, fastän det går sakta! Ja, så är det ock verkligen i månget fall; och vi inse ganska väl det kinkiga och svåra i ställningen för nutidens affärsmän. Genom ogynsamma tidsoch penninge-förhällanden, genom en syndaflod af folk som slår sig på handeln och genom vära nya närmgs-författningar (så förträffliga de må vara eller kunna hlifva), är handelscorpsen såsom sådan sprängd och allt gammalt kamratskap och stöd derinom försvunnet, och med det samma ock en dryg del af gammaldags redbarhet och köpmanna-espril. Man må ej undra på om den gamle borgaren, köpmannen eller handtverkaren, uppfostrad i i fordna dagars ordning och tarflighet, baxnar och förargas öfver dessa försörjnings-karlar och halflärde arbetare, som sätta upp verkstäder i alla hål, samt dessa nymodiga handlande af ,allehanda folk? med qvatuor-species-insigter, som, utan kapitaler, med ständiga tankar på låna, låna, och rätt ofta med föga köpmanna-heder och -hållning, för några veckor etablera sig i ett gat-hörn: ett kamratskap som verkligen är föga smickrande. Och vid allt detta klagar man öfver styrelsen och pekar på den förargelseklippan, närings-friheten! — Men härvid måste man komma ihåg att närings -friheten är med den nya tiden längesedan införd i alla de stater, som anses stå öfver oss i all Slas affärs-utv eckling och hvilka för oss så ofta blifvit aberopade såsom eftersträfvansvärda exempel af civilisation och lycka soch det som bland dessa stora nationer anses såsom en fördel, skall äl ock slutligen blifva det för oss, fastän det i början kan vara rätt kinkigt); och vidare få vi icke glömma, att det just är borgarståndet i vårt k. Fädernosle and som städse illfänats att spela rolen af le tiers etat eller det s. k. ,tredje ståndet, i revolutionär mening, att det visserligen genomdrifvit många dugliga reformer, men ock att det med sin liberalism (stundom rabulism) gjort både styrelsen och de stilla i landet många bekymmer. När då de liberala åsigterne ock skulle införas inom borgarständets eget gebit, inom handeln och näringarna, var man antingen för nyhetsgirig, s skumögd eller ock för flat att icke antaga näringsfriheten samt dermed ock alla dess naturliga följder, som blefvo en allmän närings-förbistring (åtminstone att börja med), stort missnöje och borgerskapets upplösning såsom sådant. Det kan väl hända, att vårt lands industri och folkets lynne ej ännu voro nog utbildaNARE EEE EA EN WL—L———