Gotlands läns nya tidning – 20 april 1860, sida 2

-— — — —— — ArLSA— — — — Korrespondent-artikel från Stockhlom den 13 April 1860. Den Norska frågan har, efter mycken vägning af och an, tagit en gynnsammare vändning, än man trodde. — Afslaget på Norska Stor-Thingets beslut om Riks-Ståthällareplatsens indragning var enligt med Svenska Ständernas önskan; men dess fattande i Norskt Stats-Råd var en eftergift för Norska sidans åsigter. Så till vida synes kyrkan vara ställd, hvad man kallar, någorlunda midt i byn. Nu återstår en annan, benig punkt, nemligen Ständernas begäran om en revision af föreningsfördraget. Ryktesvis berattas, att Konungen, med afseende på svårigheten att, under närvarande tid af skarp meningsbrytning, åvägabringa nägra förmedlande och varaktigt nyttiga resultater af ett sådant revisionsarbete, velat afslå Ståndernas anhällan derom; men att Stats-Råderne med all ifver afstyrkt detta afslag, helst som hela Svenska representationen lagt så mycken vigt på detta ärende. — I anledning af dessa rykten förmodade mången, att den förut mycket befarade afskedstagningen af hela Stats-Rådet torde äter stå för dörren, och man gissade, att Landshöfdingen i Calmar, Baron Sköldebrand, en af vära mest aktade embetsmin, nära vän med Baron Manderström och Grefve Ilamilton, och som nyligen hitkommit, skulle vara utsedd, att bilda en ny, hufvudsakligen i samma rigtning, som tillhörer den nuvarande konseljen, sammansatt ministöre, samt deri öfvertalas att emottaga plats såsom Chef för Civil-Departementet. Men nn lärer revisionsfrågan vara till obestämd tid uppskjuten, och således hvarken bifallen eller afslagen för ögonblicket; i följd af hvilken sakernas ställning, Stats-Rådets samtlige Ledamöter anses qvarblifva på sina poster, åtminstone till dess man får se, huru Konungen beslutar angående revisionen, når den frågan framdeles göres till föremål för förnyad pröfning. Som de nuvarande Radgifvarne verkligen blifvit, hvad man kan kalla, opinionens guldgossar, blefve det icke lätt, att för närvarande få ihop efterträdare åt dem, till bela