Gotlands läns nya tidning – 5 april 1860, sida 2

skedstagande, d. v. s. uttryckligen till protokollet begära afsked; men likväl, åtminstone tills vidare, låta sig af Konungens och Svenska menighetens förenade önskan förmås att qvarstadna. Det torde under tiden intressera Eder att förnimma hvilken man (i den beklagliga händelsen att ministeren afginge, då man förmodar att rikliga årspensioner blefvo dem af ständerne tillförsäkrade, — hvarom motion skulle, säges det, i Borgareståndet väckas, —) härstädes gissar på till medlemmar i en ny rädkammare. — I min sednaste körrespondent-artikel yttrades, att man förmodade det Justitieministersplatsen skulle tillfalla Presidenten Åeosenschöld eller Landshöfdingen Grefve Erik Sparre; dessa gissningar fortfara, särdeles i afseende å den förstnämnde. Ifall H. Ex. 3:n Manderström afginge, hvilket dock anses otroligt, gissar man att Statsministersembetet för utrikesärenden skulle erbjudas åt den sednast afgångne kabinetts-Sekreteraren Grefve Albert Ehrensvärd. Efter General Björnstjerna skulle Öfverste Stierngranat öfvertaga Landtförsvarsportföljen; likasom Kapitenen vid Flottan (d. v. s. af Majorsgrad i jemförelse med Armåen) Axel Adlersparre skulle efterträda Stats-Rådet Ehnemarck säsom Chef för Sjöförsvaret. — Den nyutnämnde Landshöfdingen i Jemtland, Bennich, skulle blifva Chef antingen för Finanseller CivilDepartementet; man hör alternativa gissningar åt beggedera hällen. I förra fallet, skulle Stats-Rådet Lagerstråle öfvertalas att såsom Chef öfvertaga det sistnämnde departementet. Stats-Ryådet Wallenstein förmodas ock, såsom oersättlig i författningskunskap, nödgas qvarstadna. I afseende å de öfrige variera gissningarne så mycket, att det icke torde vara skål dervid för ögonblicket vidare uppehålla sig. Alla de ofvan uppräknade äro högt ansedde för insigter och duglighet; men torde, såsom ofvan är sagdt, svårligen öfvertraffa dem vi redan hafva; så är allmänna meningen här. Ole Bull fortfar att förtjusa härvarande publik. Han är i sanning ytterst beredvillig och älskvärd i att ofta låta höra sig; och drager alltid en talrikt samlad åhörarekrets, hvarhelst han uppträder. — Det af Prinsessorna anordnade societetsskådespel för välgörande ändamål lyckades ganska bra och inbringade mycket penningar, på samma gång det skänkte åskådarne nöje. Äfven vid dessa tillfallen, två dagar å rad, illustrerades högtiden af Ole Bulls ståtliga spel; han hade sjelf haft den välviljan, att erbjuda sitt biträde, för det goda ändamålet. — I Upsala lärer han också uppväckt liflig entusiasm vid sina Concerter. Snart begifver han sig, tyvärr, nu härifrån. Riksdagens förhandlingar hafva den sednaste veckan varit upptagne af idel stygga saker. Dråp, mord och annan misshandel; — förstås, att man söker ernå en förbättrad lagstiftning derom, så att det ej mer må gå an att slå ut ett öga och betala blott 80 daler, eller gifva en örfil och plikta med 6 mark d. v. s. 36 sk. r:gs. — Sodan man utförligen ventilerat stadganderne mot dråp, mord, såramål och all slags misshandel, har man äfven strängt lagstiftat mot dneller, dervid kämparne nu blifva underkastade fästningsarbete ihop med tjufvar och skalmar; det är väl strängt, ehuru visserligen dueller ej böra skyddas, men man kunde ju förlängt fängelsetiden heldre. — Derefter har man fördjupat sig i bränvin öfver öronen, hvarom lagstiftas väldeligen. Alla småpannor få visst stryka i skrinet med det första. Då 300 k:r sättes som minimitillverkning, och kontrollör skall hållas i minsta bränneri, såsom i det största, torde behållningen ej bli uppmuntrande för den mindre tillverkaren. Som voteringar likväl härom i förstärkt Bevillnings-Utskott förestå, kan man ej med säkerhet veta huru slutliga resultatet utfaller; men den lindrigaste möjliga utvägen blir, att skatten höjes till 75 öre ifrån 60 öre, på sätt Kongl. Maj:ts proposition innehåller. — Nu farväl för denna gäng. D. S.