Gotlands läns nya tidning – 5 april 1860, sida 2

MENNISKOHJELP. Den gamle knarrige Stadsläkaren i L. gick i vresigt humör nu som alltid i sitt rum med händerna på ryggen. Om han såg en fluga på väggen, så slog han ihjel den med näsduken och kurerade henne i hast från alla hennes bekymmer; gick han så bort till fenstret mot gården så var han förargad på hvarenda sparf, som hoppade på gården och plockade sig ett korn, och gick han och såg på gatan, så kunde ingen menniska gå honom till lags. Allt var honom en källa till förargelse. Då han en dag så stod och såg ut, fick han ögonen på en man som tryckt af bekymmer styrde sin väg mot Doktorns hus. Att se honom, att öppna fenstret och sticka ut hufvudet i vredesmod, var allt ett ögonblicks verk. Är ni nu der igen? ropade Doktorn. Skall ni då prompt springa ner dörrarna för mig. Nyttja hvad jag sagt — alldeles detsamma, en sats till och gå så pocker i våld! Efter dessa ord drog han hufvudet tillbaka, smällde fenstret igen, rasade värre än förr emot flugor och sparfvar och mumlade för sig sjelf: Sådant pack — tiggarbyke; ju mindre de betala, dess mer springa de öfver en. Hela året igenom aldrig en skilling och ändå är man aldrig fri för dem!