som i hennes hjerta; hon kände sin Gud, hon kände sina pligter, och i längtan skyndade hon sig till hemmet. Hon lutade sig öfver mannen, hennes varma innerliga kyss väckte honom, och de talade hjertats, innerlighetens ord, och hon var stark och mild, såsom en hustru kan vara det; från henne kom förtröstans ord: Guds vilja är alltid den bästa! Och mannen sporde henne: ,Hvarifrån fick du med ens denna kraft, detta förtröstande sinne? Och hon kysste honom och hon kysste sina barn: ,Jag fick det från Gud, hos barnet i grafven!— — I —