Gotlands läns nya tidning – 16 mars 1860, sida 2

klockaren undersökte byrån och hittade reverserna, och hans myndling blef femtio procent rikare. Sedan den stunden tålde rusthållaren icke mera sin broder; han hade lofvat att hjelpa Qvicks dotterson Carl med utgifterna för en kurs vid musikaliska akademien i Stockholm, men återtog nn sitt löfte med yttrande: ,Gubben Qvick är så rik sjelf, han.? Qvicks afsättning kom icke i fråga, ty gubben var för mycket allmänt omtyckt och duglig; men rusthållaren knappade åtminstone af hälften af den lön han gaf för sina gårdar åt klockaren. Detta är böndernas vanliga sätt att hämnas på en kyrkotjenare som misshager dem. Hvar gång rusthållaren träffade klockaren var han försmädlig; han frågade ofta: hur mår drängarna, dina söner, och pigorna, dina döttrar? Hur går det med Caue? kan han läsa sig till klockare, eller skall han bli bara orgeltrampare? Hvad förtjenar du på ditt goda samvete? En dag kom han med en särdeles vänlig uppsyn, — hvilket betydde att han ville något mycket ondt — klappade klockaren på axeln och sade: ,Jag skall hälsa dig från min son, han har köpt sig ett jernbruk, och nu är han brukspatron: har någon af dina söner fått sig ett torp än? Men den fridsamme skolmästaren led mindre af sin broders elakhet, än rusthallaren af sin outsläckliga harm öfver att han genom sin brors