Gotlands läns nya tidning – 9 mars 1860, sida 3

Så dumt. Hör du, du som står väl i huset kunde väl hjelpa mig, att jag fick köpa salig gubbens gamla ekbyrå. Den skulle passa mig så bra. Du har ju sjelf begärt det af mamsell Sophia och fått afslag. Men om du, som står väl i vantarne, bad henne vackert, så kunde hon icke neka dig den der gamla fula låren. Du kan ju begära den likasom till skänks, och då kan hon icke neka dig. Du skall få hundra riksdaler för den. Det väckte klockarens misstanke att hans snåla broder kunde bjuda så mycket för en gammal byrå, derföre vägrade han enständigt. Då rusthållaren stegrade sitt anbud ända till femhundrade riksdaler uppgick ett ljus för den kloke klockaren och han sade helt tvärt: nej tack; jag gissar att du vet mera om byrån än någon annan. Du talte om reverser; de ligga visst i någon lönnlåda i den der byrån; vi ska undersöka honom. Det är då hin håken hvad en klockare är slug! sade rusthållaren grinande. ,Tänk om du gissat rätt! Tänk om det låge deri löpande reverser för sextiotusen riksdaler! Det vore godt för mamsell Sophia. Hör du, bror Per, hvad har du för all din beskedlighet? För femtio års enfaldighet har du din lilla usla klockarmåla, och hela femtio riksdaler fick du i belöning, och den der lilla silfverslanten. Hvad är det för strunt mot hvad