medmenniskor och deras frälsare är vår frälsare. — ,Om ni ljuger för mig, så skall jag fastnagla er vid ert eget däck; är denna laddning en frivillig gåfva från edra landsmän till hungrande 24 — ,Jag kan bevisa det med mina papper, svarade jag. — ,Jag bryr mig icke om edra papper. Svär det vid den frälsare, som ni nyss har nämnt; i det han talade, korsade han sig andäktigt. — ,Jag svär det vid den heliga treenigheten, svarade jag allvarligt. Sjöröfvaren aftog sin hatt och böjde hufvudet andäktigt, då jag nämnde treenigheten, och stod länge stilla med hufvudet nedböjdt. Då han åter såg upp, syntes hans ansigte vara mindre vildt. Herr kapten, sade han höfligt, ,kan ni förse mig med två eller tre fat vatten? Jag gaf order att nedföra vattnet i hans båt. Ett ord af honom sände hans män ned i båten, men sjelf blef han stående länge och räckte mig efter något betänkande sin hand. ,Gud välsigne er, sade han, ,och före er lyckligt dit, der de hungrande ropa efter bröd! Derpå aflägsnade han sig. — Saphir yttrade på en af sina humoristiska föreläsningar: Det säges att Europa är så öfverfullt med menniskor att utvandringar måste ega rum. Galenskaper! Om Europa är öfverbefolkadt, hvarföre stå då konsertsalarne och teatrarne toma? Går man förbi en skräddarebutik fattas menniskor i alla de upphängda rockarne, och tittar man in hos en modekrämerska fattas hufvuden till alla de exponerade hattarne! Frågar man en läkare, fattas det honom patienter; frågar man värdhusvärdarne, fattas dem kunder, och frågar man egarne af sorgmagasiner, fattas dem döde! Tidningarne sakna prenumeranter, flickorna friare och fruarne ofta sina män. Huru kan då Europa vara öfverbefolkadt? — Framtidskaffe. Knappt trenne århundraden äro förflutna, sedan kaffet från lyckliga Arabien vandrade öfver Hellesponten till Europa, och redan har det framträngt till de aflägsnaste vrår af den civiliserade verlden och skapat ett välde, mägtigare än något af forntidens. Otaliga uppror hafva blifvit väckta emot detta nya verldsvälde, och många pretendenter hafva sökt göra det herrskaremakten stridig; men förgäfves. Den af Mahomets Gud och profetens trogne tjenare, för vinets förlust, gifna törstedrycken har hittills gått segrande ur striden. Men nu har på Amerikas jord, i Brasiliens urskogar, uppstått en medtäflare, som snart kommer att uppträda på den gamla kontinenten och der pröfva sina krafter; hans namn är Guarana! Blodig blir striden; men vi förutspå jätten från nya verlden en lysande seger, ty hans krafter äro minst sex gånger det starkaste kaffes, så att, om detta än anlitar sin trogne bundsförvandt och frände teet om hjelp, skall han ändå med tredubbel styrka slå dem, dräpa dem och intaga deras tron. Det herrliga på jorden, Förgängligt är dess lott: Snart teoch kaffeborden, En forntids saga blott. — Åderlåtning af kreatur allt emellanåt för att göra palt o. d. af deras blod föreslås på allvar i några tidningar. Man anför, att sådant skall brukas flerestädes utomlands, och man tilllägger, att det sker med fördel, hvarvid vi dock ville sätta ett frågetecken. Äfven i Sverige skall det någongång hafva begagnats. Till stöd för detta påstående behöfva vi icke upprepa historien —— ä——— ——w—— Så dumt. Hör du, du som står väl i huset kunde väl hjelpa mig, att jag fick köpa salig J3 Ia 23 TYan clalla nagga mi