Gotlands läns nya tidning – 24 februari 1860, sida 2

tala vid högheten sjelf: Det är några sjusosvare till tjenare här på gården; och sen äro de ele. menskadt morska af sej när de komma väl i kläderna. Jag väntade länge vid porten innan jag såg en endaste käft, och när jag till sist kom 9 9 in på gården, så var det en slaghök i hvarje t krok, som unnade mig hvarken sitta eller gå. Till sist tog jag flykten upp i ett träd, der jag ändtligen fick vara i fred ... De säga att herr Prinsen är god, och då kan det väl aldrig vara meningen, att hans tjenare skola jaga en fattig, syndig menniska som kommer bit, värre än ett oskäligt villebråd. — Sådant är alldeles mot min vilja: jag skall strängt hålla efter mina tjenare för ett dylikt ofog, — yttrade Prinsen i sin vanliga tonart. — Då har jag anda uträttat något gond med mitt besök och ber nu farväl, tackandes för godt gifte; ty den maten vi fingo var bättre än bade hvitgröt och äggkaka, skulle jag tro. Svenson rustade sig till att afträda; men uppmanades af Prinsen att först gifva sitt rätta ärende tillkänna. — Låt gå då ... Först vill jag likväl ha reda på en sak. Antingen är jag galen, eller också är herr Prinsen bara en taffeltäckare, skulle jag tro. — Ingendera ... Igårvar jag taffeltäckare; i dag är jag Kronprins. — Det går fort att komma sig upp i verlden, sa kyrkstöten när han blef tornväktare.