Gotlands läns nya tidning – 3 februari 1860, sida 3

feltäckare Oden, så blir du ledsagad till mig, som skall följa dig vidare. — Sagdt och gjordt ... En karl står vid sina ord och fan i herrn om han lurar mej... Han ser då så hjertans god och ärlig ut attjag inte vill tro på något spektakel. — Der har du min hand på att jag menar ärligt — svarade Prinsen och gaf ett kraftigt handslag åt Svenson. — Jag tror du är från dina sinnen, Ola, sade hustrun. Inte går det ibop för dig att tala vid sjelfva Prinsen, fast han skall vara fasligt gemen att snacka med. — Det går nog för sig, bara man har friskt mod, genmälte Svenson. Prinsen är inte mer än en menniska, skulle jag tro. Det skall bli orimliga roligt att få tala med honom en stund. Hjelper han mig att ställa ,pågen i spellära, så skall han få så många harar och fjärafä, som jag ,kaputtar4 i hela min lifstid. Och det torde inte bli så litet, skulle jag tro. Prinsen och gretven skrattade rätt hjertligt åt det gudomliga förslaget. Klockan började nu att slå och den lilla göken gol tre gånger, hvilket gaf de fremmande anledning att taga afsked. Prinsen lade en blank specieriksdaler på bordet i drickspengar, den han på värdfolkets enträgna begäran ovillkorligen måste taga igen. Han gaf den derföre åt den lilla flickan att köpa en bibel för. Detta funno föräldrarne så klokt att de icke vidare prote