Gotlands läns nya tidning – 3 februari 1860, sida 3

11—0 KTITITTIIÖL.Ae Me 1T.7 Unsändt). Underrättelser om ett och annat i Frultträds-skötsel samt Koksväxtoch Blomster-odling. Om Humle-odling. Till en Humlegårds anläggning bör man välja en plats som är fri och öppen för söder, samt om sig göra läter något skyddad mot norr och vester, antingen genom byggningar, skog eller trädplanteringar. Med jordmonen är ej så kinkigt blott den år tillräckligt djup och fri från bottensyra. Jordens bearbetning tillgår sålunda: man gräfver 3 qvarters djupa diken, hvaruti man på botten lägger ett hvarf med gödsel; finnes tillgång på förmultnad spånjord (kafvelbacke) kan sådant äfven med fördel användas tillika med gödsel. När man lagt gödseln i det första diket lägges jorden som är i det nästa uti detförsta, hvarefter det andra diket i sin ordning fylles med gödsel och sedan med jorden ur det tredje diket, och så förfares undan för undan tills man kommer till det sista, som fylles med den jord som uppgräfdes ur det första diket. Sker detta arbete om hösten, gödslas något ånyo tidigt på våren, så att humlan får tillräcklig växtkraft, hvarefter jorden gräfves och jemnkrattas så att den blir tjenlig till humleplantering. Ar jorden fri från svårare ogräs, såsom hvitrot, tistlar o. s. v. sker på sätt som nämndt är, men är den besvärad af svårare ogräs är det förmånligast att dröja en sommar med att plantera humla och först odla rotfrukter; derigenom hinner gödseln bättre införlifva sig med jorden och ogräset bättre bortrensas och utrotas, hvarefter jorden följande vår tillredes till humleplantering medelst gräfning och krattning. Till plantering bör man välja den bästa humlesort som man kan erhålla samt ej blanda tidiga och sednare sorter med hvarandra, ty derigenom uppkommer flera olägenheter vid skörden och vid humlans sortering. Som Humlegårdar planteras och sedermera olika behandlas har deraf uppkommit Rishumlegårdar, Kuphumlegårdar m. fl. olika benämningar, hvaribland Rishumlegårdar äro hos oss de mest vanliga och minst besvärliga emedan de fordra minsta tiden för sin skötsel. När landet är i ordning att plantera snörslås det, helsti riktning från norr till söder, med en vanlig lina, 3 fot emellan hvarje snördrag, deruti sedan humlerötterna utplanteras och humlegården täckes med ris, hvaraf för hvarje vår nytt pålägges allteftersom det gamla hinner förmultna. Hvartannat år om våren innan nytt ris pålägges kan man med en grep upplyfta det gamla riset och påföra väl multnad gödsel på humlegården, derpå riset åter pålägges och mera ris påföres. Riset förqväfver till någon del ogräset. En annan behandling fordra 8. k. Kuphumlegårdar. De äro numera utrikes allmänt brukliga, åtminstone der man odlar humla i större mängd, ty de lemna den största möjliga afkastning, men fordra också nästan ständig tillsyn och skötsel. När landet, såsom förut är nämndt, blifvit i ordning att plantera, snörslås det först långsefter, sedan tvärtöfver med 5 å 6 fots afstånd emellan hvarje snördrag. På de ställen, der nu snördragen korsa hvarandra, planteras 3:ne 4—6 tums långa fingerstjocka humlerötter i en något lutande riktning med nedra ändan af roten, ungefär 6 tum åtskilda från hvarandra, men med spetsarne (der ögonen sitta) lutande åt hvarandra, hvarefter något af den omkringliggande jorden uppskyfflas och bildas en kupa, i hvars medelpunkt nedsättes en 3 å 4 alnars lång stör, som andra året förbytes mot en dubbelt så lång och först i 3:dje året användes humlestänger, som äfven böra afpassas till olika längd efter olika humlerötter; ty de sorter som skjuta långa refvor fordra längre stänger än de som gå mindre i höjden. Genom för långa stänger drifves rankorna för mycket i höjden och sätta mindre humlekoppor, som till det mesta sitta på sidogrenarne, hvilka ej gerna kunna framväxa förrän rankan nått stångens spets, då den först förgrenar sig i sidogrenar. Sedan humlan är planterad och störad har man sällan första och andra året något annat att göra än leda rankorna till sina störar och hålla landet välrent från ogräs, som lättast sker medelst hackrensning. Vill man vara mycket noga om jorden kan man så några rader med morötter, hvitbetor o. s. v., eller plantera kål eller kålrötter o. d. emellan raderna. Sällan får man någon humle— WC— Wk————