Gotlands läns nya tidning – 27 januari 1860, sida 4

inte så vi smörja oss med hvitgröt utan vid högtiderna; men det går väl för sig att lefva ändå. Vi arbeta och bedja; seen sörjer vår Herre för resten, skulle jag tro. — Det är också summan af lifvet, ty utan arbete och bön kan ingen menniska lefva lycklig, — anmärkte Prinsen. Hustrun nöp nu sin man i armen till tecken att maten var färdig. Svenson satte sig genast vid bordsändan och bad sina gäster taga plats vid sidan, hvilket de äfven gjorde, ty anrättningen syntes dem ganska aptitlig. Bordet var öfverdraget med en snöhvit korndrällsdnk. Ofvanpå denna presenterade sig ett stort fläskbyste, en liten smörbytta, ett tjog ägg samt en väldig filbunke. Der fanns äfven ,sigtebröd, hornskedar och knifvar; men inga gasklar syntes till. Grefven grep hastigt efter ett ägg, men hejdades plötsligt at värden, som yttrade i en ovanligt allvarsam ton: — Stopp och belägg, min herre! ... Man får taga seden dit man kommer, säger ordspråket, och här på stället bruka vi att bedja Gud välsigna maten innan vi njuta hans gåfvor. Svenson knäppte ihop sina händer och läste med andäktig röst en lång bordsbön, hvarefter han åter tog till ordet i sin vanliga tonart. (Forts.) Jr