Gotlands läns nya tidning – 27 januari 1860, sida 4

ne veta; men jag menar aldrig något ondt med mitt tokprat. Det är ett arf i sligten som jag inte kan lägga bort. Min farfar var en lustig ture, och sådan var far min, och sådan är jag, och sådan blir väl äfven min ,pågablära4, skulle jag tro. — Ett ganska lyckligt arf! — svarade Prinsen. — Ett arf som jag skulle vilja köpa om det vore en möjlighet. Jag vill också tro att Svenson icke har något att sörja öfver; ty efter allt hvad jag kan finna, så har du det g gansk a hra. — Mänga ha det sämre, skulle jag tro. Jag är på det hela en lycklig ost, och skulle inte vilja byta med sjelfva Prinsen på Beckaskog Han har många skaler på Sig, och svårt är att göra alla till viljes. Jag har ingen att krusa för då jag ordentligen ser efter skogen. Han har ingen hustru att smeka och inga barn att Icka med under de langa vinterqrällarna, Jag har Gudskelof båda delarna, och derföre är jag lyckligare än han, skulle jag tro. — Din tro är verkligen riktig härutinnan, — sade Prinsen med en djup suck. Ilan vände sig sedan till Svenson med ännu en fråga. — Huru mycket har du i lön om året? — Jag har torpet fritt, fri vedbrand och tvenne kor samt fyra får på sommarbete. Detkan vara lön nog, skulle jag tro. — Visserligen, min vän! men i mitt tycke är det bra litet att lefva på. — Vi få också rätta munnen efter matsäcken. Intet få vi dagligen äta ägg och filebunk och