Hvarjehanda. — Den bekante domprosten II. i Lund var under de sednare åren af sin lefnad alldeles förslöad. Till rättelse vid tentamina och examina hade gubben ett litet skrifvet häfte med frågor och svar, vid akademin bekant under namnet ,H—i katekes. När gubben framställt en fråga efter berörde ,ketekes st , satte han snusdosan öfver svaret och såg sedan efter om tentanden svarat rigtigt. Vid ett dylikt tillfälle framställde H. följande fråga: ,Hvad dödssätt fick vår Herre och Frälsare? — Innan svar hann afgifvas knackade någon på dörren och gubben stultade af för att öppna. Genast skyndade en student fram till bordet och flyttade snusdosan. Aterkommen sporde gubben: ,hvad var det jag frågade om? — ,Jo det var om vår Frälsares dödssätt. — , Nå, hur dog han då? frågade gubben ånyo. — ,Han blef korsfäst. — II. borttager snusdosan, ser efter huruvida svaret öfverensstämmer med hans ,katekes och utbrister, förtviflad öfver en sådan okunnighet hos den blifvande prestmannen: ,nej! nej! herre lille! Han blef bränd på bål. Snusdosan hade blifvit flyttad öfver svaret på frågan om Hussens ändalykt. — Från Stockholm berättas: En originell man K. till yrket skrifvare, hvilken de sednare åren under sken af fattigdom lefvat på så knapp diet, att han ej ens haft. råd at föda sin egen hustru, hvarföre paret också lefvat åtskiljda, har nyligen aflidit. Den fattige mannen hade sin sjuksäng på ett allmänt sjukhus, der han gratis åtnjöt läkarevård och underhåll. Då han såg sitt slut nalkas, efterskickade han hustrun, hvilken numera var anställd som biträde i en förs säljningsbod, bad om förlåtelse för alla henne visade oförrätter och förtrodde henne att han hade ett skrin gömdt på vinden, hvaruti hon skulle finna vedergällning för alla sina vedermödor. Mannen dog och hustrun fann i skrinet en summa af 60,000 r:dr i papper och reda penningar. En lysande begrafning hölls nu, som kostade mera än den aflidne lefvat upp på många år, och den fordna bodfrun är nu en rik enka, som hi troligen icke kommer att sakna friare.