om gamla Fruktträds skötsel. Alla gamla fruktträd, som äro mossbelupna, rensas från mossa bäst på så sätt, att man under fuktig väderlek med en styf granrisviska eller mindre qvast bortsopar mossan, som då lätt lossnar från stammen och grenarne, hvarefter kalkvatten (en blandning af vatten och kalk) pästrykes stam och grenar, hvilket mycket bidrager till att göra stammen slät, så att mossa ej gerna trifves på desamma. För att undvika den hvita kalkfärgen kan man tillblanda något kimrök i kalkvattnet. Växa träden i ängsmark, gräsplaner o. d., bör man alltid antingen höst eller vår rundtomkring stammen borthacka gräsroten, om ej mera, ätminstone 3 å 1 fot bredt; detta anses mycket förhindra mossans trefnad å träden. Hafva träden torra grenar eller qvistar borttagas de, om de äro mycket grofva, helst medelst afsågning; men finare qvistar afskäras med en knif (yxa bör man undvika att använda). Sitta 2:ne qvistar så att de korsa hvarandra borttages endera; äfven borttages sådana grenar och qvistar som sitta för tätt. Alla sår skäras släta med en hvass knif, och såren betäckas, för att hindra luftens inverkan och gifva trädet ett snyggare utseende, med ympvax eller tjock oljefärg, t. o. m. stenkols-olja, blandad med sand, kan man använda. Äro såren mycket stora kan man af ko-gödsel, som är fri från halm, samt nöthår tillblanda en sorts salfva som är användbar. Appeloch Päronträd gödas om hösten med vil förmultnad gödsel, som utbredes rundtomkring trädens stam, så vidsträckt som man anser rötterna kunna sträcka sig, hvarpå gödseln om våren nedgräfves. Plommonoch körsbärsträd böra gödas mindre starkt, i anseende till det sednares stora benägenhet att genom för stark gödning erhålla gummiflöde. (Forts.) — — —