Gotlands läns nya tidning – 20 januari 1860, sida 2

sosteröns försvar och till de täflande utlofvas heders belöningar af medaljer, andra ärc-tecken och segerpris (deribland ock gåfvor af vår frikostige Lands-styresman): hvilket allt vår allmänhet här förnummit med största nöje och tacksamhet: helst nu härefter ej blott prof-skjutningar skulle förekomma, utan ock mycket allmännare skjut-öfningar för Gotlands hela manliga befolkning. J Gotlands Fäder och Mödrar! med sådana varma ord och prisvärda militär-inrättningar är det då som Gotlands ädla höfdingar och krigskunniga män försökt elda och öfva vårt folk till värn för vår älskade fosterjord. Hvad de i detta afseende hafva grundat eller föreslagit är gjordt af rent fosterländskt nit och med fullkomlig kännedom af dessa allvarsamma föremål. Men de hafva dermed ock öfverlemnat åt Edert samvete och troskap, att, i det J lyden derag råd och ledning, J måtten under Edra fredliga värf och samhällets stilla och lyckliga utveckling, i ett friskt sinne bibehålla vårt urgamla mod i faran och bereda oss i fredslugnet till en ständig stridsfärdighet, så att vi i nödens stund mot fiendehand må kunna försvara vår lycka, vår frihet och år odlings välsignelser. När hvart manligt barn här är en född krigare, må gossen då redan i moders-famnen lära sig att ej frukta faran och att hans späda arm redan är vigd till Fosterlandets försvar. Och då han i alla fall enligt Fäderneslandets behof och lagar är, så att Siga, född och buren i harnesk, må han ej bort-klemas till kropp och sinne genom en förvänd och föraktlig uppfostran, utan låten honom tidigt vänja tanke och krafter till vapnens bruk, så att han hellre blir en duglig stridsman i all ära än en dålig försvarare af det heligaste i verlden. Det aldrastörsta offer ett menniskohjerta kan göra är utan all fråga offret af egna barn på Fäderneslandets altare; men, då synden är kommen i verlden, dermed ofrid och allt ondt, då menniskorna så ofta glömma Gud och Hans bud och arga fiender stå rustade och hota vår samhällslycka, är det då ej bättre att sonen faller som en hjelte i ett ädelt och modigt försvar af sina fäders land, än att både modren, systern, hemmet och hela landet falla ohämnade under fiendens våld? Låtom oss för Guds skull, alltid och i allt, sätta Fäderneslandet, dess väl och ära högst, främst, först och sist! I alla tider hafva ju våra förfäder före oss och alla friska folk så måst anstränga sig, offra och lida för att kunna för oss bevara det stora arfvet af ett fritt land. Otaliga Gotlands söner — till många hundrade — ja, besutne bönder från sina hemman, hustru och barn, gingo ju 1788 frivilligt ut i kriget att tjena Fäderneslandet, somliga till lands, men de flesta på flottan; och 1808 uttågade åter härifrån 700 käcke sjömän att gladt deltaga i vår flottas strider och ära. Skola vi då vara sämre? ) Att ensidigt önska landets utveckling t. ex. blott i handel och näringar, utan att dermed ock bereda sig till försvar af dessa förmålför, är både oförständigt, fegt och ett omedvetet förräderi af land och folk: det folk, som knogar med kostnaderna för sitt försvar, glömmer både heder och förnuft, ty det lemnar sig handlöst i eröfrarens våld, på hvilkens nådiga välbehag det sedan beror om det får behålla en enda af sina förra stora rättigheter, dem det så illa försvarat; och f) Se: Gotländska Minnen, pag. 20, 24, o. s. v.