Gotlands läns nya tidning – 5 januari 1860, sida 2

— Jo visst; men man skrattade deråt. Om ni vill veta sanningen, så hör; jag skall säga er den. Min fader, som i sin ungdom en dag var i Calais, varseblef plötsligt en engelsman, som var omgifven af en hop sämre folk, mot hvilka han kämpade tappert. Min far, som alltid varit häftig, störtade genast fram till sin landsmans hjelp och uppmanade, ehuru förgäfves, hans motståndare att lata honom vara i fred. Han sjelf och den okände ställde sig med ryggen emot en vägg, med knutna händer, färdige att boxas. Deras hållning förskräckte deras motståndare och min far skulle just, efter några ögonblicks lycklig strid, i triumf draga sig undan tillika med sin följeslagare, då en patrull arresterade dem och förde dem till rådhuset. Efter att hafva förklarat hurn allt tillgått, blefvo båda två, oaktadt deras rättvisa sak och deras kraftiga invändningar, dömde till att under en månads tid inneslutas i ett fängelse, som var beläget ett stycke utom staden. Det började att lida till skymningen då de satte sig i marsch, under bevakning af tvenne gendamer. Knappt hade de gått några steg förrän de kommo underfund med att deras väktare icke förstodo ett ord engelska. Den unge mannen, hvars försvar min far tagit, var herr Churton. Han beklagade denna händelse och sade att han skulle blifva ruinerad, ty han hade just i detta ögonblick en vigtig process att bevaka i England, en process, som genom hans frånvaro kunde gå förlorad. Min far, som hade en djerf karak