Gotlands läns nya tidning – 2 januari 1860, sida 3

mande allvarsam bröstsjuklighet, förenad med älderns behöf af lugn, nödgade honom afsäga sig dessa förtroenden och draga sig till landet. Sådan är verkliga anledningen härtill, och ingalunda, säsom förf. af Ställn. och Förh. ur luften tagit, nagon obelatenhet mellan Baron P. och vissa ledamöter, såsom Landsh. Bildt och Gr. Lagerbjelke, hvilka tvertom alltjemnt slöto sig på det närmaste till den erfarne gamle, och af honom med synnerligt förtroende omfattades. Allt detta känner här hvarje menniska, utom nyssnämnde författare. I Presteståndet råder lugn och frid. Bisk. Thomander är hemma i Lund, i anseende tin ,,Stockholmsluftens för hans helsa menliga beskaffenhet: Kyrkoh. Schönbeck är sysselsatt att sätta sig in uti pastoralvärden af sitt nyerhallna, vidsträckta pastorat. Diskussionerna är i detta stånd grundliga, upplysande, utförliga och ahöras flitigt; mera liflighet förnimmes dock i det nyl. föryngrade Borgarestandet. Valtalighet, lif och eld felas ej, vid sidan af de mera beräknade talenternas framställningar. Herr Hierta och IIr Sehwan synas äga mesta inflytandet. De äro dock sällan af alldeles samma tankar; de äro som Castor och Pollux alltid synlige, men alltid på olika sidor af himlahvalfvet. Qvicka, fyndige, outtömlige på skäl och ord, äro de begge. Då och då sprider Herr Blanche eller Herr Ridderstad det sanna hjertats poctiskt rika uttryck, som ge lif och färg åt öfverläggningen. Bondeståndet är betydligt med nya ledamöter uppblandadt; likväl hafva de gamla åsigterne ett starkt öfvertag, såsom syntes i frågan om ståndets upplåtande för f.d. embetsmän eller f. d. prester, f. d. militärer eller f. d. husägare i städerne 0. 8. v. På skämt kallade man för ,Hr Hiertas Hemlängtan, hans motion om allm. sammanträden å riddarhuset; ett förslag som i hans eget stand fick en knapp röstöfvervigt, afslogs af Presteoch Bondeständen; men som Adeln trodde sig ej böra visa oginhet och neka, blefvo sammanträdena hallna; men tyvärr syntes de denna gång omfattas med mycken köld, och utöfvade föga verkan på besluten. Prof. Carlssons och Iof-Pred. Börjesons val till platser bland de Aderton, var visserligen ej att klandra. Man har der 1:o ,Smak hos den ene; 2:o Snille hos den andre. Skada blott att Neckenvisans skald A. A. Afzelius, som gifvit rigtning åt det nationella i Svensk vitterhet och är öfver 70 är, ej nu blef hägkommen. — , Djupt i hafvet, på demantehällen, kommer att lefva så linge Svenskt hjerta slår. — Svenska Historieförfattaren C. och rik XIV:s skald B. hade ju sitt inträde gifvet framdeles! Nu lefven väl! På det nya året torde tidshändelserne kanske gifva anledning till innehållsrikare meddelanden. Förblifvandes i alla händelser eder tjenare. D. S.