Gotlands läns nya tidning – 2 januari 1860, sida 3

sader en öm blick, liksom för att uppmana honom till att gifva akt på dessa ord. Men i hr Longmores ansigte fanns endast ett kallt och hårdt uttryck och han sade vid sig sjelf: ,Jag har icke någon bror, det finnes icke några bröder här på jorden, jag känner åtminstone icke någon. mellertid uppmanade presten församlingen att tänka på Gudabarnet, som var födt på juldagen; han erinrade om huru allt ifrån den dagen tanken på blod och hämnd hade aftagit och huru den lag, som fordrade öga för öga, tand för tand, hade blifvit ersatt utaf en kärleksfull lag; huru det af englarne besjungna löftet om frid på jorden hade blifvit uppfyldt af Guds son; huru en himmelsk fläkt på jorden utspridt frid och mildhet, förstånd och vetande samt tankar som segra, icke genom blod, men genom sin storhet; icke genom det råa väldet, men genom underkufvandet af de dåliga böjelserna, tankar som år från år söka att göra menniskorna värdigare den eviga lycksaligheten. .Inbillning! inbillning! sade Longmore vid sig sjelf, i det han sänkte sitt hufvud. Efter aderion sekler, hvad äro bevisen? Jag vet hvad jag har erfarit, o, j lögnare och baktalare! Men hans dotter väckte ånyo hans uppmärksamhet i det hon lade sin hand på hans arm. Presten omtalade Christi lefverne. Han påminde huru hans vänner, efter all den godhet och kärlek han bevisat, öfvergåfvo honom i lidandets stund och huru bang ovänner förolimpade och slutligen