Gotlands läns nya tidning – 2 januari 1860, sida 2

var den andres dödlige fiende, och den ene ansåg den andre såsom den elakaste och mest hämdfulla varelse. Dessa båda män bebodde icke samma stad; den ene bodde i Wainflect, den andre vid foten af detta aristokratiska torn, som, underligt nog, fått namn af Boston. Den ifrån Boston var ruinerad, den ifrån Wainfleet hade ruinerat honom. Fordom rik och lycklig, skulle den ifrån Boston hafva kunnat säga som så många andra före honom: Jag har ingenting att frukta. Men hang belägenhet hade förändrats liksom genom ett trollslag: den ifrån Wainfleet hade dragit honom i förderfvet och krossat honom under en lång och fruktansvärd kamp. IIan hade förlorat sin husliga lycka och hans goda namn och rykte hade satt en outplånlig fläck; hans vinner, fordom hans trogna vänner, hade dragit sie ifrån honom och ansågo honom nu som cen låg och nedrig skrymtare. Denne man satt i koret och afhörde gudstjensten. Presten läste: ,Allsmäktige Gud, du som låtit din älskade son antaga menniskonatur och födas af en helig Jungfru, låt oss genom din Ilelige Andas kraft dagligen födas på nytt. Hör oss för din sons, vår Frälsares skull, hvilken lefver och regerar med dig i evighet. Vid dessa ord svarade åhörarne Amen, Amen, och denne man framstammade också ordet Amen; men endast hans läppar uttalade det och icke hans hjerta; ty på hans hjerta tyngde känslan af de grymmaste oförrätter och en brinnande vredes