Gotlands läns nya tidning – 2 januari 1860, sida 1

gjuta sin mäktiga nåds och visdoms häfvor till det höga, det dyra, det svåra, det ansvarsfulla värf Han honom anförtrott! Så beder ur själens innersta djup hvarje af kärlek till konung och fosterland klappande hjerta — och i många, många hjertan bor denna kärlek djup, trofast, sann och allvarlig — ja, i hvartenda redligt Svenskt, ty hvad man ock må säga, så älskar dock Svenska Folket sin kung och sitt land och den som det ej gör, förtjenar ej att hafva vuxit upp vid Sveas trofasta modershjerta. Ja, måtte den Evige Fadren hålla sin kärleks skyddande hand öfver detta älskade Fädernesland under det nu ingående året och allt framgent! Måtte freden — om det så är Hans vilja — också detta år få blomstra i våra bygder; men är det annorlunda i Hans rådkammare beslutit — skulle krigets åskor komma att dåna, striden härja de strånder der den herrliga freden så länge gästat — så måtte Hans allvishet äfven styra detta till landets nytta och väl! Genom vår ogudaktighet hafve vi förtjent vrede och straff, men låte Han nå ad gå för rätt. Blifve 1860 ett är rikt på lycka, frid, endrägi och kärlek — ja, allt godt — för hvar och en enskild och för alla i gemen! Detta är vår önskan, detta är vår bön vid gryningen af det unga året. — Kyrkosången har, som allmänt bekant är på sednare tiden förbättrats mycket i de flesta församlingar här i Stiftet. Såsom orsak dertill anföras med skäl många nitiska Skollärares bemödanden för utbildandet af denna vackra konst, som också här på landet kan sägas hafva en god jordmon för odling. — Särskildt har en insändare velat fästa uppmärksamheten på den vackra fyrstämmiga kyrkosång, som man får höra i Gammalgarn och Ardre församling gar, och hvarför de nitiske Skollärarne derstädes prisas. Vi äro öfvertygade att ett beröm i detta hänseende med fullt lika skäl kan tilldelas rätt många andra af samma klass. — IIvad särskildt den fyrsttimmiga kyrkosången angår, så är den på sin plats i något mindre stycke, som på högtidsdagar och äfven understundom på vanliga Söndagar af ungdomen utföres, men om man skulle äflas att låta hela församlingen sjunga psalmer i qvartett, så tro vi med många andra, att man går för längt och snarare förstör den i sin enkelhet vackra församlingssången.