Gotlands läns nya tidning – 18 november 1859, sida 2

Anders Mattsson och Johan Carlsson från Gamla Karleby socken. Resan hade likväl icke fortsatts längre än tills framemot kl. 12 på natten, då slupen sprang läck och alla man nödgades dels genom pumpning dels genom ösning med pytsar söka få slupen fri från vatten, hvilket dock icke lyckades förran kl. 4 påföljande morgon, men genom den kalla och kyliga våderlek som var rådande voro då såval besättning som samtlige passagerarne genomfrusna och sjuka samt segel, tågvirke och fartyg nerisade. Ehuru både då och sedermera flere försök gjordes att få loss seglen, kunde man icke klargöra desamma, utan började fartyget drifva för storm med snöoch hagelbyar, och fortfor att på så sätt af kalla och haftiga vindar samt under håftig sjögång och tjocka föras an hit och än dit under cirea tvenne dygn, eller tills den 24 på f. m. då så pass täövader intraftade att storseglet och stagfocken, ehuru söndriga, kunde fås loss. Sedan seglen, så godt sig göra lät, blifvit lagade och ett sädant tillsatt, styrde fartyget för nord nordost, men strandade den 25 om morgonen kl. half 2 på Sydostbrotten och kantrade genast, hvarvid Gustaf Johansson Hille, Johan Johansson, Anders Mattson och Johan Carlsson omkonnno; men skepparen och de två andra personerna lyckades komma upp på sidan af slupen, då vanten kapades med en knif. Sedan fartyget blifvit fritt från lasten och derigenom låttadt, flöt det af grund och dref, kantradt och redlöst, vind för väg, derunder Blomqvist efter circa tvenne timmars förlopp ihjelfrös; men skepparen och Sven Johansson räddades kl. 11 förmiddagen den 26 af tvenne personer från Krike i Nordmaling, just i det ögonblick, då slupen var så sönderslagen att spillrorna deraf knappast förmådde bära dem. — Saval denna som de flera föregående olyckshandelser af denna art tillskrifver man bristande fyranlaggningar och sarskilt framhålles derunder behofvet af en fyr på den s. k. ,Bonden i Vestra varken, hvartill man nu önskar att Rikets Ständer måtte anslå medel.