Gotlands läns nya tidning – 18 november 1859, sida 2

— Om du, någonsin mera pumpar i dig så mycket öl om qvällarne — ropade Eric åt den förfärade karlen — så att du ej vaknar, när jag kallar dig, så skall du få smaka hundpiskan. — Hör du, klockan fyra i morgon skola hästarne vara sadlade och hundkopplen i ordning, ty vi skola ut på jagt, och en halftimma förut skall du blåsa i ditt horn som vanligt på borggårn så att alla sjusofvare mäste vakna, om de in ville sofva till domedag. Den tilltalade mumlade några otydliga ord till tecken att han förstått befallningen och prinsen fortsatte vägen till sitt sofrum. Innan ännu nästa morgon fnllkomligt framgått ur den gråa, fuktiga dimma, som mot slutet af sommaren bebådar en vacker och solljus dag, frustade redan de påsadlade hästarne på borggården och stampade otåligt mot stenläggningen i förväntan på sina ryttare, under det en skara jagthundar gläfsade och tjöto för slängarne af deras förares piskor. Lägger man härtill en mängd beväpnade jägare och svenner, hvilka under muntra rop och i ifrig beställsamhet skurade remtygen och betslen på hästarne eller gjorde jagtvapnen i ordning, fick denna tafla en uppfriskande pregel af lif och rörlighet. Småningom utträdde den ene efter den andre af riddarne från deras sofgemak, ännu sömniga och ruskiga efter gårdagens rus, och sist anlände prinsen, iklädd en lätt jagtrock. Tåget steg nu till häst och man trafvade muntert genom de ännu tysta stadsgaforna ut till skogen, som då sträckte sig öfver det nu uppodlade landet, ända fram emot Skällby och Törneby.