Gotlands läns nya tidning – 11 november 1859, sida 2

gon skickligare tidningsskrifvare. En af dessa orsake vill man i korthet nämna: t. ex. lyxen (begäret att vara grann), hvilket man kan likna vid en sjukdom, som bortfräter mergen af landets goda vårre an kraftan. Skogarne angripas på det man måtte få penningar med en hast, att man måtte kunna blifva-stor, grann och ansedd, skogsbruket blir hufvudsak, jordbruket en bisak. En nymodig kladning, eller en schal, som icke är tillverkad i Sverge, torde vara mera begårliga än en plog, — huru illa! — Men huru skall jordbruket upphjelpas hos den nysssagde lägre klassen? Vi tror att det småningom går framåt. Men hvad mått och steg böra tagas, att detta kunde ske så fort som möjligt, ju förr dess heldre? Insändaren är af den öfvertygelse, att detta kunde kanske lampligast ske på följande sätt: 1:o Att i hvarje socken bildades ett sällskap, t. ex. socknenamnden, hvars ordförande eller någon af dess ledamöter, borde årligen vara närvarande vid det landtbruksmöte som hålles honom narmast, afvensom af tidningarne eller annorledes inhemta grundlig kännedom om de nya rön och upptacker som af andra hushållningssällskaper vid deras landtbruksmöten vunnits; samt sedan för året fullstandig kannedom inhemtats, då (t. ex. i Oktober månad vid hvilken tid alla landtbruksmöten redan torde vara hållne) sammankalla socknemannen till ett möte, samt då gifva dem kännedom om de rön och upptäckter som under äret vunnits. 2:o Skulle detta sällskap reqvirera kreatur af den bästa race, afvensom de produkter som för socknen erfordrades, såsom förmånliga sadesslag och frösorter, åkerbruksredskap af den bast kanda sort, ete., hvartill anteckning skulle ske vid detta möte, då hvar och en finge anteckna sig för så stort qvantum han behöfver, på det att det åstundade måtte erhällas för det billigaste pris, hvilket alltid hlir en följd då större qvantiteter på en gång tagas. Äfven kunde den förmånen vinnas, att icke någon behöfde ligga i stora förskotter eller reqvirera mera än som erfordrades, ty sådana öfverskotter blifva merendels liggande till ett annat år, då de tvifvelsutan förlora sin fröbarhet. J som bättre förstån och hvilkas nit för den stora sakens framgång vi med vördnad och tacksamhet erkänna, hvad sägen J harom? En bonde.