Gotlands läns nya tidning – 28 oktober 1859, sida 2

blifvit utnämnd. Vice Talman är Grosshandlaren J. G. Selncan. — I Bondeståndet är Nils Persson från Kronobergs län utnämnd till Talman och Ola Svensson från Skåne till vice Talman. Ur det fosterländskt vackra tal, hvarmed Borgarståndets talman helsade sina Ståndsbröder, anföra vi efter Aft. Bl. följande slutord: — — — NMed denna riksdag börjar ett nytt tidskifte i borgareståndets historia. Första anblicken inom dessa murar ådagalägger, att de gamla granserna aro utflyttade på medborgerlighetens rika odlingsfalt. Om en och annan ledamot i detta ständ under förflutna tider företradesvis betraktade sig såsom ombud för sin valort eller sitt yrke, så bör nu mer icke nagon förgata, att han i främsta rummet representerar sitt fadernesland. Denna uppfattning af riksdagsmannakallets åligganden eger i det nya grundlagsbudet ett ytterligare stöd för tanke och handling. Matte utöfningen af dessa aligganden allt framgent göra sig gållande med det ädla nitets öppenhet, med den bepröfvade erfarenhetens urskilning, med den upplysta sakkännedomens mognad i förening med den sjelfstandighet, som icke dagtingar med berömmet, men ej heller trotsar morgondagens granskande öga! Det gamla borgareståndet möter helt sakert i dessa valönskningar sina nya bundsförvandter, åt hvilka det förtroendefullt öppnade vagen. Det glader sig åt den nya förandringen och betraktar henne såsom en föreningsbrygga öfver tidens ström emellan det förflutnas minnen och framtidens förhoppningar. Må borgareståndets alla ledamöter med förenade krafter, med ömsesidig valvilja racka hvarandra handen i samma strafvan för konungens och landets åra, för sanningens och rattvisans segrar på den lagbundna ordningens område! Emottagen, mina herrar, dessa helsningsord såsom ett återsken af mina egna tankesatt. De aro desamma på talmansstolen, som de skulle hafva förblifvit på banken. De betyda val icke mycket i det hela, men det klappar dock ett varmt hjerta under meningen. Tillönskande eder alla lycka och valsignelse i de förestående rådslagen och besluten, anhåller jag och utbeder mig vördsamt, att alltid få vara omfattad af eder ynnest, valvilja och vanskap. Gud bevare konungen och faderneslandet! Bondeståndets Talman slutade sitt helsningstal till ståndet såsom en kristligt sinnad danneman med versen: Wår Konung och vårt fosterland O Fädrens Gud beskydda! Ke. — IIelsningstalen mellan Ständen hade i allmänhet sin vanliga karakter: dock utmärkte sig kanske Biskop Björcks för mera värma i innchället. Upsala. Den förste innehafvaren af den nya lärostolen i nordiska språk vid Upsala universitet, professor C. Såre, har d. 24 d:s blifvit i embetet inställd. Såsom ett intressant faktum torde i samband härmed ur friherre v. Beskows i dessa dagar utkomna minnestal öfver Svedenborg förtjena omnämnas, att inrättandet af en lärostol i svenska språket vid Upsala universitet redan för halftannat sekel sedan föreslogs Carl XII af mannen med den vidsträckta framtidsblicken, jättesnillet Svedenborg. (Å. B.) — Följande korrespondens från Norra Tjust läses i ,Ostgöta Correspondenten: En enkel högtid firades i Ilannas kyrka Söndagen d. 25 sistl. Sept., då till komministern, herr Petrus Ilellvik, af församlingens pastor öfverlemnades en silfversockerskäl med denna inskrift: Till Pastor IIellvik för trogen sjalavård inom Hannas församling af karleksfullt tillgifne åhörare. Att en afflyttande lärare af sine åhörare erhåller ett yttre bevis på deras tillgifvenhet, har numera blifvit så allmant, att man icke dervid, såsom förr faster någon sardeles uppmarksamhet. Har företedde sig dock det egna förhållandet, att någon afflyttning icke ens var för handen. Nagot annat skal måste då sökas och finnes af följande: Hannas församlingsboar utgöra ett välmående, sjelfständigt folk, som från urminnes tid, i förening med ett gudfruktigt och sedligt lefverne, alltid omfattad sine religionslarare med en sallspord karlek och valvilja. Oaktadt dessa förhållanden ansåg dock den ,, inre missionens PARSE KAR KN — —— — Ö— 0 0 2 skola uppfostra sina barn och hafva dem till åktenskap når tiden år inne. samt huru sönerna skola vara sina